Media uppmärksammar problemet med Digidaily

Kungliga Biblioteket (KB) har ett viktigt uppdrag: att vara Sveriges nationalbibliotek. Det innebär bland annat att samla ihop allt som trycks i Sverige. Många som jobbar där gör fantastiska insatser.

Men det finns en uppenbar lucka i deras uppdrag: internet. Hur ska man göra med internet-sidor? Ska de också samlas in och bevaras för eftervärlden? Ett tag gjorde man det. Det är en sida av myntet, som vi ska se.

I dagarna har KB fått kritik från blivit uppmärksammade av de två största aftontidningarna, Expressen och Aftonbladet. I serien Samlandets vånda skrev Per Wirtén under rubriken In i dimman om projektet Digidaily som KB driver, och som går ut på att digitalisera svenska dagstidningar. Det låter väl bra? Så här skriver Wirtén:

Med pengar från EU, i samarbete med Riksarkivet och med lite extra sponsorpengar från mediakoncernen Schibsted har de, på eget initiativ, digitaliserat hela Aftonbladets och Svenska Dagbladets utgivning fram till 2010. Utländska experter är lyriska. Kvaliteten är i världsklass och kostnaderna rekordlåga.

Svenska kultur- och forskningspolitiker borde åka på europaturné med Digidaily, men ingen verkar särskilt engagerad. I stället för succé ligger projektet i limbo. De har tre miljoner tidningssidor klara. Men ingen kan läsa dem. Digidaily avslöjar digitaliseringspolitikens frånvaro.

De har inte haft pengar att ta fram ett så kallat gränssnitt, den programvara som gör att man enkelt kan läsa och göra snabba sökningar på sin datorskärm. Deras mål är att få fram ett till nästa sommar. Men för att helt säkert undvika bråk om upphovsrätten kommer bara tidningar före 1863 göras tillgängliga.

Några dagar senare skriver Aftonbladets Oisín Cantwell en artikel med rubriken Sveriges upphovsrätt – ibland är den helt fel. Han tar också exemplet Digidaily:

Cirka 1,5 miljoner sidor har scannats in, men tidningen kommer dessvärre bara att vara sökbar från grundandet 1830 fram till och med 1863, året då Alfred Nobel för övrigt uppfann dynamiten.

Orsaken: Ett verk är skyddat i 70 år efter upphovsmannens död. Och strängt taget vilket trams som helst kan utgöra ett sådant.

Säg att någon vid tio års ålder på 1800-talet fick en teckning införd i Aftonbladet och sedan kämpade vidare tills hen avled vid 90.

80 år hade då förflutit sedan publiceringen. Lägg till 70 upphovsrättsliga år och vi får 150. Så långt tillbaka i tiden måste vi gå för att någon slug advokat inte ska börja tjafsa.

Det är med denna matematik jurister har kommit fram till att Aftonbladet efter 1863 inte görs tillgänglig.

Det är verkligen glädjande att svensk mainstream-media börjar ta upp den här grejen. Själv har jag argumenterat tillsammans med flera andra på Digidailys blogg. De ställde nämligen frågan öppet om hur allmänheten såg på det här med tillgängliggörandet. Och de fick svar… Övervägande antalet personer – nej, stryk det – alla som skrev på deras blogg tyckte att de gott kunde tillgängliggöra saker längre fram i tiden. Digidaily skrev då ett blogginlägg där de förklarade att de visserligen efterlyst åsikter, men att de inte tänkt lyssna på dem. De hade ju rätt! (Läs gärna kommentarerna också för ett exempel på ”skygglappar på!”)

Här kommer frågan om internet tillbaka, för Digidaily har alltså fått massor av pengar för att genomföra ett projekt, nämligen att digitalisera dagstidningar. När KB såg den projektbeskrivningen lade de pengarna på scanningsutrustning, löner och mjukvara för att tolka texterna så att de skulle bli läsbara. De hävdar nu att de inte har fått några pengar för att tillgängliggöra materialet (ett gränssnitt kommer 2014, sägs det). Men det ligger i deras tolkning av projektbeskrivningen. Man kan också se det så här: de har fått massor av pengar för att skjutsa sin sambo till jobbet och då köpt en bil för pengarna. När sambon sedan kommer ut till bilen startar inte bilen eftersom de inte köpt någon bensin, trots att det är en förutsättning för att bilen ska fungera. Om KB hade haft fokuset att tidningarna skulle digitaliseras på riktigt, då hade man lagt en del av pengarna på gränssnittet.

Hela processen ska vara med för att det ska kallas för digitalisering. (Klicka för större bild.)

Alternativt hade man kunnat vända sig till någon som redan har tillgängliggjort en massa upphovsrättsligt fritt material på internet under 20 år och fått hjälp med gränssnittet. Men det har inte varit aktuellt. På KB har man nämligen valt att bortse från alla som inte kan ta sig till KB. Internet ses där som ett problem, inte som ett verktyg. (”Och bilen gör sig ju bra i garaget.”)

Inom Wikimedia Sverige har vi arbetat tillsammans med många företrädare för arkiv, bibliotek och museer (vanligen förkortat ABM) eftersom vi har så många gemensamma mål. Vi har givetvis träffat KB, och de är både trevliga och hjälpsamma, men de får aldrig den där ordern uppifrån att göra material tillgängligt. Är det en pengafråga? Är det en upphovsrättsfråga?

Låt oss titta lite på grannarna i väst. I Norge har man ett Nasjonalbibliotek som har gjort en spännande resa. De har kastat om verksamheten. I en presentation under konferensen Digikult (som Wikimedia Sverige var med och anordnade) rapporterade Svein Arne Brygfjeld från deras projekt Bokhylla.no. I korthet går det ut på att Nasjonalbiblioteket gjorde en gigantisk överenskommelse med fackföreningarna för författare, etc, så att de skulle kunna ge ut böckerna på nätet, även för material som fortfarande skyddas av upphovsrätten. Just nu har de 128112 böcker och 100306 tidningar i fulltext (varav en del bara är läsbara inom Norges gränser). Och de har massor av besökare som gillar tjänsten.

Drömmen för många är att KB lyckas sluta samma sorts avtal. Tänk att kunna bläddra i i stort sett samtliga svenska böcker på nätet! Men kommer det att ske?

Mitt tips: håll inte andan. Om det dröjer ända till 2014 innan man börjar köpa bensin till bilen, då kan det dröja tills Povel Ramels verk hamnat i den kulturella allmänningen innan vi får se samma sorts projekt här. Tills dess kommer KB att bli ifrånsprungna av de flesta andra länders nationalbibliotek, för att inte tala om många svenska ABM-institutioner.

Så vad borde KB (och andra ABM-institutioner) göra? Här är ett enkelt recept:

1. Börja med allmänheten. Var finns de någonstans? Vad vill de ha?

2. Finns det något sätt ni kan ge dem det? Om man använder internet slipper man mycket återkommande hantering av samma material.

3. Vad finns det för juridiska möjligheter? Om problemet är upphovsrättslagen, lobba uppåt så att det går att göra någonting. Det här kommer troligen aldrig att bli en valfråga, så därför är det upp till dem som jobbar med området att berätta för lagstiftarna vad som behövs. Tänk då på nummer 1 ovan: allmänheten.

4. Prata med andra som redan gör det ni funderar på att göra. Vad är deras råd? Riksantikvarieämbetet, Livrustkammaren och Regionarkivet är tre förslag att börja med. Vad skriver de? Vad har de för praxis?

5. Titta inte enbart på avtalslicensfrågan som lärdom från Bokhylla.no. De flyttade ganska många av sina personalresurser till att jobba med internet eftersom det är där allmänheten befinner sig idag. Allt annat är att elda för kråkorna.

6. Läs Kulturskatter på nätet. Det är en trevlig skrift från Wikimedia Sverige där vi har samlat alla råd och tankar från våra möten med ABM-sektorn. Den bygger helt och hållet på uppphovsrättslagen. Den finns också i tryckt form. Dessutom: vi har gått igenom den gång på gång, men det kan ändå hända att vi begått något fel. Och om det finns några fel i den, så rättar vi dem gärna! Det är nämligen så man lär sig. Och därför blir det sista rådet att…

7. Testa. Se vad som händer. Det får myndigheter också göra! I alla fall om man är mån om att vara aktuell även i framtiden.

[17 juni: rättar påstående om att KB blivit kritiserade av kvällstidningarna. Den beskrivningen var lite hård. Alla poänger kvarstår dock.]

Filmer från Digikult-konferensen

Wikipedia börjar få ett bra samarbete med arkiv, bibliotek och muséer. Sedan Liam Wyatt och andra startade mer organiserat fokus internationellt på kulturarvet för flera år sedan har Wikimedia Sverige startat samarbeten med Centralmuseerna, och har haft en Wikipedian in Residence, skapat en handbok för ABM-sektorn, och föreläst vid ett otal konferenser. Vi har till och med en person som är anställd för att ta kontakter med ABM-sektorn, vi har en person som är anställd för att underlätta större uppladdningar av bildmaterial – och vi har ett strålande samarbete med Europeana, den stora europeiska kulturarvssamlingen.

Omslaget till Kulturskatter på nätet, version 2. Ladda ner hela broschyren genom att klicka på bilden.

Nu kommer nästa steg i det här. Under april ägde konferensen Digikult rum. Namnet är en sammanslagning av orden ”digitalt” och ”kulturarv”. Tanken var att skapa en praktisk konferens – d.v.s. en konferens där deltagarna skulle kunna ta med sig det föreläsarna talade om och direkt efteråt implementera det i sina egna organisationer. Mindre snack, mer verkstad, helt enkelt. Konferensen anordnades i ett samarbete mellan Wikimedia Sverige, Regionarkivet, Länsstyrelsen i Västra Götaland, Västarvet och Kultur i Väst.

I samband med Digikult kom också den nya versionen av Kulturskatter på nätet, se bild här bredvid. Ladda gärna ner.

Nu har äntligen filmerna därifrån lagts upp. Kultur i Väst filmade och har lagt upp dem på YouTube. Jag har sedan lagt dem i en spellista på YouTube så att det ska vara enkelt att se dem i rätt ordning. Det är sammanlagt 20 filmer som tillsammans tar drygt 8 timmar att titta igenom. De är väl värt att titta igenom allihop, men eftersom jag vet att många inte har 8 timmar över vill jag särskilt lyfta fram följande filmer:

1. Inledningen av landshövdingen Lars Bäckström - både underhållande och positiv. Inte minst var han hänförd över hackathonet

2. Peter Krantz om öppna data – satte tonen för konferensen

3. Karin Nilsson om Livrustkammarens öppna bildarkiv – som var mer pro-Wikipedia än jag hade vågat säga åt henne att vara

4. Kajsa Hartig om sociala medier och kulturarv – som råkade använda en bild som jag nyligen hade gjort om digitalisering utan att veta att det var jag.

Men det finns många andra som pratade intressant. Jag själv var lite för splittrad för att göra en bra föreläsning, och lyckades förolämpa en duktig Wikipedia-användare när jag skulle försöka skämta. (Det har jag bett honom om ursäkt för.)

Slutligen, vi hade nyligen ett slutmöte om Digikult. Vi diskuterade då bland annat om det kommer att bli en uppföljare. Vi vill naturligtvis, men återkommer med besked. Men det har redan kommit mycket positiv feedback och jag vet att det kommer ske saker i kölvattnet av det här. Vad det blir återkommer jag till så småningom.

Har du skänkt pengar än?

Det finns väl egentligen bara en sak att fråga…

När du har funderat ett tag kan du klicka på Stöd Wikipedia-länken, som finns längst till vänster på alla Wikipedia-sidor.

[Mannen på bilden är Joe DiMaggio.]

Vinnova stödjer vårt databasprojekt!

Se below for the English version

Vi fick idag veta att vårt projekt Wiki älskar konst på allmän plats har fått finansiering från Vinnova! Detta innebär att vi kommer att kunna bygga upp en fantastisk databasresurs med offentligt ägd konst. En databasresurs som vi är säkra på kommer att ha ett stort värde för många aktörer i samhället och för våra olika projekt i synnerhet.

Vi kommer så snart som möjligt börja kontakta ett antal kommuner och begära ut information om deras konstsamlingar. Därefter kommer vi att föra samman detta i en central, nationell databas. Totalt kom 72 ansökningar in men endast 17 av dessa fick stöd. Glädjande nog fick vi hela den summa vi ansökt om!

Men varför håller Wikimedia på med en databas om konst kanske några av er funderar på? Vad är kopplingen?

Idén för databasen uppkom när vi arbetade med förberedelserna av den internationella fototävlingen Wiki Loves Public Art. Vi anordnar tävlingen tillsammans med bland annat Europeana och den kommer att äga rum för första gången i maj 2013. Till tävlingen behövde vi skapa listor med lämpliga objekt att fotografera och vi insåg då att det saknades en sådan central databas. Detta var ett uppenbart problem då en databas gör det möjligt att genomföra tävlingen mer strukturerat och vi kan på ett bra sätt tydliggöra vad som ännu saknas. Genom det här projektet kommer det att vara möjligt att ordentligt utöka antalet konstverk som är med i Wiki Loves Public Art kommande år. Vi kände att det vore dumt att inte samtidigt se till att försöka göra det här projektet så värdefullt för så många parter som möjligt redan från start när vi ändå var tvungna att begära ut data från kommunerna. Då detta skulle kräva mer arbetet bestämde vi oss för att skicka in en ansökan till Vinnova för att kunna genomföra det på bästa sätt.

Vår förhoppning är att kommunerna kommer att ha nytta av projektet då många av dem idag saknar databaser med den nödvändiga informationen och endast har informationen i analog form. Många mindre kommuner saknar ofta resurser och den kompetens som behövs för att bygga upp sökbara och användbara databaser på egen hand och här kan vi bidra. Exempelvis kan kommunerna och turistsektorn använda den färdiga databasen för att visa sevärdheter i kommunen. Exempelvis skulle Folkuniversitetets smartphoneapp ”Rundvandring i Varberg” kunna kompletteras med information om offentliga konstverk.

Genom att systematiskt kontakta landets kommuner leder det här projektet förhoppningsvis även till att fler kommuner börja se möjligheterna med öppna data och tänker igenom sina egna rutiner och arbetssätt när de får den här typen av begäran. Vi hoppas att projektet skall bli en lämplig inkörsport och ett flaggskepp för kommande, liknande satsningar. Vi har även samtal med andra aktörer som sysslar med offentlig konst, såsom exempelvis Statens konstråd, för att se om det är möjligt att även inkludera deras databaser i vår centrala databas.

Databasen kan även vara ett stöd för kommunerna vid deras underhåll och reparationer av offentlig konst. Upsala Nya Tidning har i en artikelserie november 2012 granskat vilket behov som kommunerna i Uppsala län kommer att ha vad gäller reparation av offentlig konst. Mycket utsmyckning och skulpturer köptes in på 80-talet och tidens tand har slitit hårt på dessa. Många av kommunerna saknar därtill en skötselplan för lagning eller reparationer. En öppen och fri databas kan på längre sikt hjälpa kommunerna att bygga tjänster för att inventera, underhålla eller planera framtida reparationskostnader och detta i samarbete med andra aktörer. Exempelvis skulle flera kommuner i en region kunna gå samman i en gemensam upphandling av reparationer av bronsskulpturer, när de kan göra ett sådant uttag ur en samlad öppen databas.

Som vi ser det är öppen data även en demokratifråga då det är centralt att allmänhet och media enkelt kan se vad våra skattepengar används till. Här finns också möjligheter att undersöka konsthistoria, och hur kommunernas inköpsprocesser gått till över en längre tid samt skapa verktyg för att diskutera konsten.

Databasen kan även komma att användas av forskare och konstvetare som ett stöd för deras forskning och för att göra statistiska undersökningar. Nya möjligheter öppnas för att undersöka olika trender och inriktningar.

Det finns alltså en hel del aktörer som kommer att kunna dra nytta av projektet. Vi har en stark övertygelse att den nya digitala ekonomin behöver tillgång till öppna data som tjänsteleverantörer kan använda för att utveckla nya tjänster. För allmänhetens folkbildning och kunskapssamhällets fortsatta tillväxt måste data av den här typen finnas sökbar och strukturerad. På lång sikt är öppen data den enda vägen framåt, eftersom fler aktörer då kan ansluta sig, och då arbeta för att data kontinuerligt ska förbättras och hållas uppdaterad.

Nu påbörjas arbetet med att så snabbt som möjligt identifiera en skicklig databasutvecklare som även är duktig på att prata med folk! En stor del av arbetet kommer nämligen att gå ut på att kontakta Sveriges kommuner och begära ut den information vi behöver från dem. Känner du till någon lämplig kandidat, eller är du själv kanske den vi söker? Skicka då ett email till john.andersson@wikimedia.se!

Vänligen,

John

Vinnova is backing our database project!

Today we received the fantastic news that our project Wiki älskar konst på allmän plats (Wiki Loves Public Art) has gotten backing from Vinnova! Hence, we will be able to build a fantastic database resource about public art in Sweden. We are convinced that this database resource will have a great value for many actors in society and also for us when working on achieving our projects.

As soon as possible we will start contacting a number of municipalities and ask them to give out information about their art collections. The data collected will then be merged into one central, nation wide database. In total 72 applications where sent in to Vinnova and of those only 17 was picked. Pleasantly enough we received the full amount that we asked for!

Some of you might wonder why Wikimedia Sweden is even working on a database with public artworks? What is the connection?

The idea of the need for such a database came to us when preparing to organize the international photo contest Wiki Loves Public Art in Sweden. We are organizing the contest in cooperation with actors such as Europeana and it will take place in May next year for the first time. We needed to organize the contest in a structured way and for the contest we needed lists with suitable objects to photograph to make it easier for our volunteers. Creating a database like this will make it possible to include many more artworks in the contest in the future. However, we realized that no such database existed in Sweden. We strongly felt that it would be stupid to initiate contacts with a few of the municipalities and collect the datasets without at the same time trying to make it as valuable for as many actors as possible already from the start. That would however take more time, and we then decided to apply for a grant from Vinnova.

As a lot of municipalities lacks databases and only have the material in an analogue form. As many of the municipalities are lacking the competence and the resources to create useful open databases by themselves, this project could support them with that. They could then use the database to improve tourism as they can develop tools that can show where different types of artworks are located.

By systematically contacting the municipalities this project will hopefully lead to more municipalities realizing the possibilities with open data and start thinking through their own routines and how they work with these types of requests. Indeed, we hope that the project will be a door opener and a flagship for future, similar projects. We also have talks with other actors that are working with public art such as The National Public Art Council Sweden to see if and how we can include their data and expertise in the project.

The database can also be a support for the municipalities regarding maintenance and repairs of public art as the municipalities can develop tools that help them take stock and coordinate their maintenance with other municipalities in a region by jointly procuring services.

From our point of view open data is also a democracy issue as it is central that the general public and the media easily can see what our tax money are being used for and tools can be added to facilitate public discussion about the art.

Also scientists can use the database for quantitative studies and investigate different trends.

Hence there are a large number of actors that will benefit from the project. We have a strong belief that the new digital economy need open data that service providers can use to develop new services. For the public’s education and the knowledge society’s continued growth data of this type must be searchable and structured. In the long run open data is the only way forward as that gives more actors the possibilities to work with it and help with improving it and keeping it up to date.

Now our work with identifying a possible database developer as soon as possible, that also have some people skills! People skills are central as the developer also will have to work with contacting the municipalities to get the information from them. If you know a suitable candidate, or perhaps you yourself are the one we are looking for, then please send me an email at john.andersson@wikimedia.se!

Cheers,

John

Wikipedian in Residence på Riksantikvarieämbetet

Trots att jag nu varit Wikipedian in Residence hos Riksantikvarieämbetet i över en månad har jag inte skrivit något om det här på bloggen. Det beklagar jag. Här kommer en kort rapport. Vi kom ganska snart överens om att de två pilotgrupperna:

* ska skapa varsitt konto
* ska göra omkring tio redigeringar i existerande artiklar. Det behöver inte vara så avancerade ändringar eller tillägg, utan bara för att vänja sig vid att redigera.
* ska skriva en ordentlig artikel från början

Deltagarna var mycket nöjda.

Den vanligaste frågan har inte rört kvalitet, som man skulle kunna tro. Den vanligaste frågan har istället rört hur experter och Wikipedia går ihop. Det har jag nu skrivit ett blogginlägg om på Riksantikvarieämbetets blogg. Jag återkommer med mer information snart.

Wikimedia Sverige svarar SFF: Ni får gärna delta i arbetet

Idag skrev Riksarkivet och Digisam ett svar till Svenska Fotografers Förbunds öppna brev till Riksarkivet och Kulturdepartementet. Eftersom vi nämns i brevet på ett föga smickrande sätt ville vi också svara.

För Wikimedia Sveriges del finns en fråga som överskuggar alla de andra frågorna i det öppna brevet. Det här är några av frågorna. I brevet skriver SFF:

• hur en talare (kanske en wikipedian) kom med ett befängt och helt felaktigt påstående om att dokumentationsfoton inte har upphovsrätt
• att landets arkiv, bibliotek och museer påstås tycka att upphovsrätten är ett hinder, trots att det är det man lever på
• att de kulturbevarande institutionernas oro för upphovsrätten skulle kunna stävjas genom regelbundna samtal med SFF
• att vi förordar någon slags stöld av upphovsrättsskyddat material

Alla de här frågorna är naturligtvis problematiska. Det första påståendet är troligen misstolkat av företrädaren för SFF. Vad vi har sagt gång på gång är att sådana bilder inte kan betraktas som konstnärliga verk. Den andra frågan är naiv: naturligtvis kan något man lever på vara problematiskt. En trasig kamera skulle ställa till det för den bäste fotografen. Den tredje förhoppningen har SFF, trots nästan 120 år på sig, inte genomfört på ett lyckat sätt. Wikimedia Sverige bildades 2007 och har redan nått vissa framgångar. Den fjärde grejen motsägs helt av fokuset på saker som inte längre är upphovsrättsskyddat eller som ligger under fri licens.

Men… den frågan vi tycker är den största finns inte med där.

Så låt oss räkna upp några rätt upprörande saker:

• SFF menar att det förekommer ”en intern, ofta felaktig rådgivning bland institutionerna”
• en förhärskande idé är att avtalslicenser löser allt
• SFF antyder att Digisam inte förhåller sig till gällande lagstiftning

Ja, det finns fel där. För det första: SFF påstår alltså att deras tolkning av upphovsrätten borde trumfa kulturarvsinstitutionernas tolkning. För det andra löser avtalslicenser bara en liten del av problemet – allmänheten lär aldrig skriva någon sådana avtalslicenser. För det tredje: Om Digisam inte håller sig till gällande lagstiftning kanske SFF borde polisanmäla Digisam?

Men nej, inte heller där finns det stora problemet. Nu har vi snart gått igenom det öppna brevets varenda mening.

Finns problemet i rubriken, som är medvetet hårt formulerat för att väcka intresse? ”SFF kritiserar respektlös inställning till fotografers upphovsrätt”.
Beklagar. Så hård är inte rubriken. Visst, ”respektlös inställning” kan låta hemskt, men om det nu är så att Digisam (i och med samröret med till exempel Wikimedia Sverige) visar bristande respekt, så är det naturligtvis rätt etikett. Fast vi kan i ärlighetens namn inte förstå vad SFF syftar på, och därmed blir det svårt att hålla med. Vi i Wikimedia Sverige propagerar för massvis med metadata (inklusive fotografens namn och länk till upphovsrättsinnehavarens webbplats), vi är trevliga på konferenser och vi diskuterar regelbundet och gärna hur vi ska kunna tillgängliggöra material inom upphovsrättslagens råmärken. Alltså, rubriken inte heller det vi störde oss på.

Ju mer man tittar på det öppna brevet, desto ihåligare verkar det. Det finns egentligen bara en fråga som vi är intresserade av.

SFF påstår att Wikimedia Sveriges skrift ”Kulturskatter på nätet” innehåller felaktigheter.

Frågan är: Vilka?

Vad är det för felaktigheter som vi tydligen sprider, som är så graverande att SFF känner sig nödgade att skriva ett öppet brev till Riksarkivet och Kulturdepartementet om dem? Samma fråga ställer Digisam och Riksarkivet. Vi hoppas att Kulturdepartementet också ställer sig bakom det frågetecknet över den svepande anklagelsen.

Vi har aldrig gjort någon hemlighet av att vi håller på med ”Kulturskatter på nätet”, som en handbok för hela ABM-sektorn. Vi har i själva verket bjudit in alla som velat att delta i arbetet. Ett trettiotal kulturarvsinstitutioner och många upphovsrättsexperter med olika bakgrund har deltagit i arbetet det senaste halvåret, bland dem representanter för några av Sveriges tyngsta organisationer inom området. Allt arbete har bedrivits helt öppet, och alla har haft samma möjligheter att ta fram frågor och besvara dem. Vi har låtit folk läsa olika versioner och kommentera, slipat och strukit, frågat efter såväl goda som dåliga erfarenheter, oklarheter och språkbruk inom sektorn.

Det glömde vi nästan – vi har massor med internationella erfarenheter också.

Så kommer vi att fortsätta att arbeta. För ”Kulturskatter på nätet” är inte färdig. Precis som Wikipedia utvecklas handboken, steg för steg. Om SFF eller någon annan upptäcker felaktigheter, hoppas vi att de tar fram dem i ljuset, så att ”Kulturskatter på nätet” kan bli bättre. Ju färre svepande kommentarer och ju fler ”på sidan 2 saknas det…”, desto bättre blir det, för alla. Med ”alla” menar vi inte bara 2400 fotografer (som nota bene har visst kommersiellt intresse i det), utan även kulturarvsinstitutioner, myndigheter och framför allt allmänheten.

Om SFF vill arbeta för allmänheten, får de gärna delta i arbetet. Bättre sent än aldrig. Men tro inte att vi kommer att ta SFF:s tolkning av upphovsrättslagen som den enda sanna. Det vore förmätet av oss att tro att vår tolkning av upphovsrättslagen vore den enda, och anklaga andra tolkningar för att inte respektera upphovsrätten. Vi önskar bara att SFF kunde vara lika ödmjuka.

PS. Kolla gärna på Digisams överblick över några av de frågor som är viktigast när det gäller digitalisering.

PS2. Västra Götalandsregionen beslutade nyligen om att anta en regionpolicy för ABM-sektorn och upphovsrätt. Nu finns den tillgänglig på nätet. SFF får gärna meddela gärna ifall Västra Götalandsregionens jurister och upphovsrättsexperter också sprider felaktigtheter.

[Uppdatering samma dag: Eftersom .SE bara stod för lokalen för konferensen har vi tagit bort alla punkter som handlar om dem. De har inte med saken att göra.]

Gästinlägg: Över minnesmuren

[Vi har goda nyheter från Sveriges västkust. Den som får berätta om det är personen som gjort arbetet. I och med det blir Stefan Högberg den förste gästskribenten som skrivit två gästinlägg. Hans första hittas här. Nyligen skrev Stefan och Lennart Guldbrandsson ett inlägg på Newsmill om arkivens och museernas död.]

Omslag till Över minnesmuren

En höstmorgon för sex år sedan satte jag mig på tåget upp till Stockholm. Här skulle kompetensutvecklas – ett av de större museerna stod värd för ett seminarium om upphovsrätt vid minnesinstitutioner, och det var något jag ville veta mer om.

Jag hade arbetat några år vid Regionarkivet för Västra Götalandsregionen och Göteborgs Stad, och lärt mig att a) upphovsrätten blev aktuell när någon ville publicera en handling, och b) det var inte så dumt att vara på lunch när det inträffade, för frågorna som aktualiserades var i princip olösliga. Ville man göra arkivmaterial tillgängligt på internet blev det ännu värre, och där satt vi med ett uppdrag att tillgängliggöra så mycket som möjligt. Vi behövde veta mer om upphovsrätt. Hur mycket mer insåg jag först när seminariet tog sin början.

Upphovsrätt, visade det sig, gällde inte bara när någon publicerade handlingar. Att överhuvud taget kopiera dem till besökare i läsesalen kunde vara förbjudet, och att lägga ut något på nätet var knappt att tänka på. Här gällde det att veta vem som skapat fotografiet, ritningen, filmen eller vad det nu kunde vara, om vederbörande avlidit och i så fall när och huruvida alstret någonsin gjorts tillgängligt för allmänheten, uppgifter som i nio fall av tio inte finns dokumenterade när det gäller äldre handlingar.

Jag återvände till arkivet och slog larm – regler behövde införas, rutiner behövde uppdateras. Vi visste kanske inte allt vi behövde veta om verken i arkivet, men nog kunde vi ta reda på exakt hur lagen såg ut och vad den innebar för oss? Upphovsrättsjurister besvarade den frågan med ett kraftfullt nja. Sådana här tvister slutar ofta i förlikning, vilket innebär att domstolar sällan tar ställning till hur lagen bör tolkas, vilket innebär att jurister inte riktigt vet vilken tolkning som är den rätta. Gråzoner uppstår, särskilt när paragrafer skrivna för nyss skapade verk ska tillämpas på femtio år gamla handlingar, och när bestämmelser som till stor del kommit till före internet ska tolkas i en digital era. När man väl inser det blir det mycket frestande att ta den lätta vägen, låsa in verken i magasinen och aldrig lägga ut något på internet överhuvud taget.

Den lätta vägen är nu inte förenlig med det ovan nämnda uppdraget. När verksamheten bedrivs med skattemedel gäller det att göra samlingarna tillgängliga för skattebetalarna i så stor utsträckning som möjligt, och i det sammanhanget är internet (och inte minst Wikipedia) ett oerhört kraftfullt redskap. Vi pratade alltså med jurister från olika organisationer, testade deras idéer i verkligheten, ringde tillbaka med fler frågor och funderade några varv till. När vi kommit en bit på vägen visade det sig att andra arkiv, bibliotek och museer hade samma problem som vi. Samarbetsorganisationen ABM Västra Götaland drog igång ett projekt för att ta fram regionala riktlinjer. Våra tidigare erfarenheter blev en bra grund som vi nu kunde bygga på med erfarenheter från andra delar av sektorn.

Förra veckan fastställde regionstyrelsen för Västra Götalandsregionen dessa riktlinjer, som vi samlat i en skrift med titeln Över minnesmuren. Som titeln antyder är problemen inte så stora som det först verkade – det går att lyfta samhällets minne över den mur som upphovsrättslagstiftningen ställer upp. Lagstiftaren har trots allt balanserat upphovspersoners intressen mot allmänhetens, och det finns vägar runt problemet med alster man inte vet något om (så kallade föräldralösa verk). Finns det en gråzon i lagen är det en kulturinstitutions plikt att välja den tolkning som bäst tillgodoser allmänhetens rätt att använda kulturarvet. Det är därför institutionen existerar.

Vi hoppas att Över minnesmuren ska bli ett stöd för institutioner som tvekar över hur de ska hantera upphovsrätten. För den som är nyfiken ska det snart gå att ladda ner skriften som pdf från Regionarkivets hemsida, och om man inte orkar vänta går det också bra att maila till undertecknad på stefan.hogberg@arkivnamnden.goteborg.se.

[Över minnesmuren tillkom ungefär samtidigt som Kulturskatter på nätet. Skillnaden är att Kulturskatter på nätet tillkom utifrån, med Wikimedia Sverige som utgivare, medan Över minnesmuren tillkom på en förvaltnings uppdrag, och dessutom är de numera riktlinjer för Västra Götalandsregionens arkiv, bibliotek och museer. Ett litet smakprov:

"De upphovsrättsliga riktlinjerna för Västra Götalandsregionens ABM-institutioner har tre delar.

* För att ta reda på vad en institution får göra med ett givet alster kan man utgå från följande fyra frågor (kapitel ett):

1. Är det här ett verk?
2. Gäller det upphovsrättsliga skyddet fortfarande?
3. Var finns rättigheterna?
4. Vad får institutionen göra?

* Ofta vet man inte så mycket om äldre verk som lagen förutsätter. Om man efter grundliga efterforskningar fortfarande inte kunnat  hitta upplysningarna bör man använda verket men ha beredskap för att göra rimliga ändringar och betala användaravgift i efterhand (kapitel två).

* ABM-institutionerna förvaltar allmänhetens kulturarv, och bör så långt som möjligt göra sina samlingar och sitt egenproducerade material tillgängligt på nätet. Creative Commons har skapat fria licenser som passar bra för det syftet (kapitel tre)."

Vill du också skriva ett gästinlägg på den här bloggen? Kontakta Lennart Guldbrandsson.]

Här är vinnaren i Upp till bevis!

Den 1 juni 2012 lanserades handboken för arkiv, bibliotek och museer, Kulturskatter på nätet, på Kungliga Biblioteket i Stockholm. I programmet för dagen fanns också rubriken ”Upp till bevis” där deltagarna kunde ladda upp högst en bild var i en informell tävling. I tävlingsuppgiften fanns också kravet att bilden skulle motiveras, d.v.s. deltagaren skulle förklara varför institutionen valt att ladda upp just den bilden.

Äntligen kan vi nu presentera vinnaren!

Först deltagarna…

Kungliga biblioteket (hemmaplan)

Utställningsaffisch: August Strindberg samlade dikter (public domain)

Kungliga biblioteket laddade upp en bild med anknytning till August Strindberg, nämligen en reklamaffisch. Strindberg låter sedan 100 år jämnt andra fira hans födelsedag. Dessutom har bilden facklor som för tankarna till årets OS.

Sedan dess har Olof Halldin från Kungliga biblioteket laddat upp ytterligare bilder till Wikimedia Commons.

Stockholms stadsarkiv

Av Albert Törnqvist, avliden 1898 (Stockholms stadsarkiv) [CC-BY-SA-3.0]

Stockholms stadsarkiv ville visa rikedomen i sina samlingar genom en bygglovshandling signerad Albert Törnqvist. Törnqvist var ledamot av Konstakademien och fick kungliga medaljen. Fasadritning föreställer Hotell Rydberg i Stockholm.

Regionarkivet

Föreslagen design av Dicksonska folkbiblioteket, Göteborg (public domain)

Regionarkivet i Västra Götaland presenterade ett av förslagen till ett nytt folkbibliotek, där designen kanske förvånar en del. Adolf W. Edelsvärd var SJ:s förste chefsarkitekt. Regionarkivet har tidigare laddat upp några av Wikimedia Commons mest högupplösta bilder och har lovat att fortsätta med liknande insatser.

Nobelmuseet

Grafit, tejprulle och grafentransistor (public domain)

Nobelmuseets motivering finns i bildens filbeskrivning:

Det som händer när man skriver med en blyertspenna är att flagor av materialet grafit fastnar på papperet. En extremt tunn sådan flaga skulle vara ett nät av kolatomer som är endast ett atomskikt tjockt. Länge var detta ett rent teoretiskt material som ansågs omöjligt att framställa i verkligheten. Andre Geim och Konstantin Novoselov prövade dock att med vanlig tejp fånga upp tunna flagor från en bit grafit och det visade sig att vissa av flagorna bara var ett atomlager tjocka. Det nya materialet grafen var verklighet och dess egenskaper kunde kartläggas. Grafen är det tunnaste och samtidigt starkaste materialet som någonsin framställts. Det leder elektricitet bättre än de flesta material. Inom tekniken öppnar grafen möjligheter inom såväl materialteknik som nya elektronik. Det första provet på grafen i en elektronisk komponent visas till höger.

Nobelmuseet har lovat att ladda upp fler liknande bilder på saker som nobelpristagare skänkt till dem.

Nordiska museet

Nattfrieri. En man sitter på sängkanten och pratar med liggande kvinna. Värmland, Mangskogs socken. (public domain)

Nordiska museets bidrag illustrerar den numera avsomnade sedvänjan nattfrieri med en bild av folklivsforskaren Nils Keyland, något som visar på Nordiska museets bildsamlingar med udda beteenden och andra intressanta ämnen. Se även Nordiska museets tidigare bilduppladdningar. Och deras kommande är på väg, enligt deras representanter.

Vinnaren

Det var alla deltagande arkiv, bibliotek och museer.

Och vinnaren är…

(Dramatisk paus)

Under själva lanseringsmötet meddelade vi att vi inte kunde utse en av de här bidragen som på något sätt bättre än de övriga. Därför uppmanade vi dem att ladda upp mer material så att vi skulle få ett större urval.

Det var naturligtvis mestadels ett humoristiskt svar. Men det finns faktiskt två vinnare som vi skulle vilja lyfta fram.

Den ena är allmänheten. Med hjälp av de här och andra bilder som arkiv, bibliotek och museer laddar upp på Wikimedia Commons får allmänheten mer kunskap om sin historia. Ju mer metadata som kulturarvsinstitutionerna kan bidra med (som i fallen med motivationerna ovan), desto mer lär sig allmänheten. Kände du till historien om nattfrierierna, eller hur det gick till när mirakelämnet grafen upptäcktes? Visste du om att Göteborg höll på att få en folkbibliotek i grekisk tappning? Den kopplingen mellan experter och allmänhet uppstår lättast där allmänheten redan befinner sig.

Den andra vinnaren är kulturinstitutionerna. Arkiv, bibliotek och museer behöver inte känna att de laddar upp bilder för andras skull. Det är lika mycket en fråga om överlevnad. Den som lägger ut mycket material på nätet ökar chansen att allmänheten upptäcker samlingarna och tycker att de är värda att bevara.

Därför är jag mycket stolt över att meddela följande:

Tävlingen är fortfarande öppen!

Vem som helst kan när som helst hjälpa allmänheten och stötta våra kulturinstitutioner genom att ladda upp bilder på Wikimedia Commons, lägga till mer information och göra dem enklare att hitta, till exempel genom att lägga in dem i Wikipedia-artiklar, blogginlägg och tidningstexter.

Lycka till!

Är museerna och arkiven på väg att dö?

Häromdagen skrev jag och Stefan Högberg om utvecklingen i arkiv, bibliotek och museer på Newsmill. Några utdrag:

Av gammal hävd har institutionerna ansett att de äger det som finns i samlingarna och tillgängliggjort det för allmänheten efter eget huvud. Nu, efter fildelningsdebatten, har man insett att det finns en upphovsrättslag. Den insikten har gjort ABM-sektorn mycket försiktig, för att inte säga panisk. Det har inte kommit några lugnande besked från politikerna heller. Därför utreder man, och funderar och utreder en gång till utan att komma fram till så mycket, för det finns inga klara regler. Det är som att utreda en dimbank i tron att det ger bättre sikt.

Och…

Vän av ordning frågar sig kanske varför det här är en nationell angelägenhet. Svaret är att allmänheten inte i första hand går till kulturinstitutionernas lokaler längre, utan förväntar sig att hitta saker via nätet. När ABM-sektorn inte vågar närvara på nätet och ge oss hela bilden – bilder av sedvänjor, personer och händelser, till exempel – då kommer missförstånd, okunskap och andra länders kulturarv att ta över. Okunskap kommer att följas av ointresse. Snart kommer man inte sakna de svenska ABM-institutionerna. De blir irrelevanta och då finns heller ingen anledning att finansiera dem. Den utvecklingen vill vi inte se. Därför hoppas vi att så många arkiv, bibliotek och museer publicerar sina kulturskatter på nätet, med hjälp av råden i ”Kulturskatter på nätet” och ”Över minnesmuren”.

Situationen är akut. Ju längre tiden går, desto svårare blir det att komma igång, och än mindre ifatt. Men med god handledning är det fortfarande möjligt.

Internet är en kulturspridare och har en potential att bli ännu bättre. Det är fantastiskt för skolelever, släktforskare, turister, och för alla som inte bor nästgårds. Med lite ansträngning kan internet till och med rädda arkiven och museerna från att bli irrelevanta och dö.

Gästinlägg: Open access och Wikipedia

Jan Hagerlid

[Nedanstående är ett gästinlägg på Wikimedia Sveriges blogg. Författaren heter Jan Hagerlid. Han är numera pensionär, men har jobbat på Kungliga Biblioteket med open access-frågan, framför allt via openaccess.se.]

Open access och Wikipedia

Vad har open access och Wikipedia med varandra att göra? Lennart Guldbrandsson bad mig skriva ett inlägg om open access, jag fick fria händer men det skulle finnas en anknytning till Wikipedia/Wikimedia.

Jag har just lämnat mitt jobb på Kungl. biblioteket som samordnare för det nationella programmet OpenAccess.se för ett friare pensionärsliv. En av mina föresatser är att bli mer aktiv på Wikipedia och i Wikimedia. Så detta får bli en start.

Vad är open access?

Vad menar man egentligen med ”open access”? Ordagrannt betyder det bara fri tillgång, men man avser närmast vetenskaplig information på Internet. Vi använder den engelska termen ”open access” på svenska eftersom ”fri tillgång” inte täcker hela betydelsen. Men det är kanske dags för en försvenskning?

Begreppet bottnar historiskt i en rörelse bland forskare, bibliotekarier, förläggare m fl som sedan början av 1990-talet arbetat för att utnyttja Internets potential för att göra vetenskaplig information fritt tillgänglig för alla. De första initativen kom alltså redan före webben, t ex med söktjänsten arXiv där forskare inom kärnfysik redan från 1990 började dela med sig av sina artiklar. Den vetenskapliga artikeln har varit och är fortfarande i fokus för OA-rörelsen, men idag finns också stor aktivitet kring open access till vetenskapliga monografier (böcker) och till forskningsdata. Rörelsen för fria lärresurser, ”Open Educational Resources” är också närbesläktad liksom den ännu äldre rörelsen för öppen källkod och den färskare för öppna metadata.

Genombrott kring 2000

Open access fick ett slags genombrott i vidare kretsar runt 2000, med stora forskarupprop och tekniska framsteg. Idag kan man säga att det finns en bred enighet bland ledande aktörer inom forskningsvärlden att det här är vägen man ska gå. Det finns en rad tydliga ställningstagande från forskningsfinansiärer, universitet och universitetsorganisationer samt även politiska organ, inte minst från EU.

Open access-logotypen

Men det finns också ett starkt motstånd från ett antal stora förlag som gör exceptionellt höga vinster på den nuvarande modellen. Forskare i allmänhet är för open access-principerna, enligt ett antal stora undersökningar, men är samtidigt låsta av de allt mer stegrade kraven på att publicera sig i de mest meriterande tidskrifterna, vilka oftast kontrolleras av de traditionella förlagen. Forskare får ingen pekuniär ersättning från förlagen, vare sig de är författare eller granskare, ofta inte heller när de är redaktörer. Prestige och karriär är drivkrafterna.

Open access-krav

I Sverige har Vetenskapsrådet (VR) sedan 2010 ställt krav på att den som får anslag från rådet också ska göra resultaten fritt tillgängliga. Det kan då ske genom att antingen publicera sig i en open access-tidskrift eller genom att publicera sig i en traditionell tidskrift och därefter lägga ut en kopia i ett öppet arkiv på nätet. Kravet har mött viss kritik, bl.a. från från forskare inom kemi, där open access är relativt svagt utvecklat. VR har modifierat sina krav något. Efter förebild från VR har andra svenska forskningsfinansiärer också ställt OA-krav, bl.a. Formas, Riksbankens Jubileumsfond och Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap.

Snabb utveckling

Hur utbrett open access är inom olika discipliner

Trots det starka motståndet så växer open access-publiceringen snabbt. Baserat på ett antal stickprovsundersökningar kan man grovt sett säga att 20-25 procent av de vetenskapliga artiklar som publiceras idag är fritt tillgängliga genom någon kanal. Antalet open access-tidskrifter växer snabbt och börjar få en stark ställning särskilt inom medicin och biovetenskaper. I Sverige har i princip varje lärosäte idag en publiceringsdatabas med bibliografiska data om hela dess produktion varav en del också är fritt tillgängliga. Dessa publiceringsdatabaser höstas in av KB:s söktjänst SwePub.

Detta var en komprimerad översikt utan angivna källor. Mer utförlig information, se några aktuella föreläsningar, på Slideshare samt på www.openaccess.se.

Wikipedia och open access

Vad har Wikipedia och open access gemensamt? Båda drivs av rörelser som vill använda Internet för att göra kunskap fritt tillgänglig. Vad är det som skiljer? Wikipedia är öppet för medverkan från alla, medan open access i första hand engagerar dem som arbetar med det vetenskapliga publiceringssystemet; forskare bibliotekarier, förläggare och IT-experter. Open access-rörelsen har en stark förlagslobby emot sig, som bl.a. försöker påverka politiska beslutsfattare att hindra forskningsfinansiärer att ställa OA-krav. Även Wikipedia kan väl uppfattas om ett hot av vissa förlag, men vad jag vet agerar inte dessa så aktivt mot Wikipedia.

Jag tror det finns ett stort ömsesidigt intresse av närmare samarbete eller utbyte mellan Wikipedia och open access. För Wikipedia är det värdefullt med tillgång till fria källor och för forskare som publicerar sig open access kan Wikipedia öka synligheten.

Hur hitta fria källor

Jag föreställer mig att det måste vara en stor fördel för Wikipedia-skribenter att kunna ta del av och referera till fritt tillgängliga källor. Fritt tillgängliga artiklar och böcker kan man hitta i Google och andra allmänna söktjänster. Men det finns också specifika tjänster för enbart fritt material, t.ex. BASE från universitetet i Bielefeld, som har över 35 miljoner fritt tillgängliga dokument. Via KB:s söktjänst SwePub, hittar man publikationer från svenska universitet och högskolor, varav en del fritt tillgängliga. I tjänsten Directory of Open Access Journals (DOAJ) återfinns idag över 7 700 fritt tillgängliga vetenskapliga tidskrifter från hela världen. Man kan för en del av materialet söka direkt efter artiklar, annars kommer man till respektive tidskrifts webbplats. Ytterligare tips på källor finns på webbplatsen för OpenAccess.se.

Hänvisa till fria källor

Jag är inte närmare insatt i Wikipedias regler för källhänvisning även om jag läst på översiktligt. Följande synpunkter är därför preliminära. Jag tror att Wikipedia kunde vara ett stöd för open access-rörelsen genom att så långt möjligt hänvisa till fritt tillgängliga källor. Ofta finns en artikel både i en förlagsversion som kräver licensavtal för tillgång och en fritt tillgänglig version i ett öppet arkiv (vilken för övrigt alltid hänvisar till originalversionen). Även om det främsta kravet måste vara att en källa är trovärdig, så förefaller det ju rimligt att Wikipedia i första hand hänvisar till källor som är fritt tillgängliga för alla läsare, helst också på Internet. Om en källa inte är fritt tillgänglig på Internet i någon version, så återstår förstås möjligheten att använda forskningsbibliotekens licensavtalsregler om ”walk-in-use” (även utomstående ska kunna ta del av en låst artikel på plats i biblioteket) och fjärrlånesystemet, men detta är trots allt lite krångligare. Sedan erbjuder förstås biblioteken en rad tryckta källor som på inte sätt ska förringas.

Motiv för forskare att skriva i Wikipedia

För forskare som väljer att publicera open access kan ett omnämnande i Wikipedia öka uppmärksamheten och på så sätt ge dem en positiv feedback. Detta skulle i sin tur kunna stimulera forskare att skriva mer i Wikipedia. Forskare brukar normalt sätt även referera till sina egna arbeten. Jag vet inte om detta anses mindre lämpligt på Wikipedia ur neutralitetssynpunkt. För en forskare är det dock viktigt för att öka synligheten, vilket därmed stärker motivationen att skriva i Wikipedia. Jag föreställer mig att det ska räcka med att man balanserar med andra källor än egna arbeten.

Detta var bara några beröringspunkter mellan Wikipedia och open access. Det finns säkert fler. Men det får bli en annan gång.

Jan Hagerlid

[Vill du också skriva ett gästinlägg på den här bloggen? Kontakta Lennart Guldbrandsson.]