Delar av åhörarskaran
Den 9 juni ägde Sveriges första Creative Commons-workshop med svenska museer rum i Stockholms Stadsmuseum. Under denna heldag träffades wikipedianer och folk från hela ABM-sektorn (arkiv, bibliotek, museum) möttes för att diskutera Creative Commons-licenser och kanske hitta en väg framåt.
Intresset var massivt. Omkring 70 representanter för organisationer såsom Livrustkammaren, Riksantikvarieämbetet, Tekniska museet, Riksarkivet, Kungliga biblioteket, Nordiska museet, Statens historiska museum och Nationalmuseum var där, och hade anmält sig med kort varsel. Från Wikimedia Sverige kom fem representanter. Dessutom fanns Liam Wyatt, Stefan Högberg och Mathias Klang också där, för att presentera sina synvinklar, men mer om det längre fram.
Bakgrund
Den ideella föreningen Wikimedia Sverige har länge arbetat för att få museer att lägga fler bilder under fria licenser, så att de ska kunna återanvändas av allmänheten. Inför årsmötet 2009 skrev jag och Johan Schiff en debattartikel i Svenska Dagbladet om varför upphovsrätten skulle ordnas så att det stöttar nytt skapande och samtidigt se till att stora delar av det svenska kulturarvet inte förblev inlåst. Det finns nämligen miljoner bilder i svenska museer som inte finns på internet eller bara finns tillgängliga för de som är beredda att betala för det. Jag har senare skrivit om det här flera gånger på min egen blogg (innan Wikimedia Sveriges blogg kom till). Det mest lästa inlägget av dem är det här, där jag ställer frågan vem som äger det svenska kulturarvet. Men lika viktigt är inlägget om remixer, där jag bland annat hänvisar till Johanna Blakely, som har studerat modebranschen och andra branscher där man inte har någon upphovsrätt – och sett att resultatet blivit att intäkterna ökat och inspirationen där både kommer ”uppifrån” (från modeskapare) och ”nerifrån” (från folk på gatan). Wikimedia Sverige har dessutom en upphovsrättsgrupp med uppgift att ge förslag på hur upphovsrätten borde förändras.
Liam Wyatt på Wikimania 2009
Wikimedia Sverige är naturligtvis inte ensamma om att göra insatser på det här området. Jag återkommer strax till andra som gör större insatser, men ett initiativ är värt att hålla ögonen på redan nu, nämligen GLAM-WIKI, en (serie) konferens(er) i Australien. Tanken är att arbeta med att hitta de delar som är gemensamma mellan ABM-sektorn (på engelska GLAM, för galleries, libraries, archives, museums) och Wikipedia (och dess systerprojekt. Några av de saker som kommit fram där är målet att sprida information. Eller som Liam Wyatt, vice-ordförande i Wikimedia Australia skriver:
We’re doing the same thing, for the same reason, for the same people, in the same medium. Let’s do it together.
Källa.
För en tid sedan berättade British Museum att de tänkte göra något stort för att ”göra det tillsammans”, de lät Liam Wyatt bli ”volunteer Wikipedian in residence”. Med andra ord: Liam kommer att vara på British Museum i fem veckor – utan lön – och fungera som en brygga mellan de två världarna. Han kommer att lära folket på British Museum mer om hur Wikipedia fungerar, och samtidigt ge wikipedianerna en större inblick i hur ABM-sektorn fungerar. Han började med att göra en översikt över alla artiklar på engelskspråkiga Wikipedia som hade med British Museum att göra, baserat på vilken kvalitet de hade och hur viktiga de är. Därefter har han ordnat ett backstage-pass för en hel drös wikipedianer på just British Museum, där de fick träffa curators och annan personal, se föremål som allmänheten inte får tillgång till, och hade möjlighet att fotografera en hel del.
Mathias Klang och Kajsa Hartig
Kajsa Hartig, som jobbar på Nordiska museeet och Fotosekretariatet, träffade Liam Wyatt på en konferens i Denver. Hon blev så intresserad av vad Liam pratade om att hon bjöd in honom till en workshop i Stockholm. Liam undrade om Kajsa hade kontaktat Wikimedia Sverige, vilket hon inte hade, men när hon gjorde det, stod det klart att det här var något vi kunde göra en stor grej av – tillsammans.
För att runda ut programmet där jag och Liam skulle prata på förmiddagen, och eftermiddagen skulle ägnas åt museernas interna diskussioner, behövde vi två personer till. Den förste lade Kajsa till: Mathias Klang, men om hon inte hade gjort det, så hade jag gjort det. Mathias Klang är Creative Commons representant i Sverige, en flitig bloggare, twittrare, föreläsare och skribent.
Den andre personen bjöd jag in: Stefan Högberg. Om namnet inte är bekant än, så är det dags att lära sig det namnet. Stefan Högberg jobbar på Regionarkivet, den enda större organisation i Sverige (med två undantag: Miljöpartiet och Bonniers) som donerat bilder till Wikimedia Commons. Bilderna var heller inte vilka fotografier som helst, utan högupplösta fotografi-historiska bilder av några riktigt intressanta figurer, inklusive han som uppfann tekniken att klippa ihop två negativ till en bild. Tanken var att Stefan skulle kunna ge lite bakgrund till att de lagt bilder under en fri licens, vilket i teorin skulle inspirera andra museer att göra likadant. Stefan har också skrivit en gästkrönika i Wikimedia Sveriges blogg.
Med programmet klart skickade vi ut inbjudningar och såg anmälningarna forsa in. Det verkade nästan som om folk bara hade väntat på att få komma på en sådan här tillställning. (Det var också vad folk sa efteråt.)
Så närmade sig den stora dagen…
Workshopen
Jan Ainali framför Stadsmuseet
Dagen började kl 9.00, så vi träffades en liten stund innan dess, i Tessinsalen på Stadsmuseets tredje våning. Närvarande wikipedianer var Jan Ainali, Lars Aronsson, Einar Spetz, Axel Pettersson, jag själv och Liam Wyatt. Eftersom det här är i efterhand och några konsekvenser knappast är möjliga/troliga kan jag avslöja att det fanns ett par till: Ana Duran (tidigare på Kungliga Bibliteket) och Lars Roede (från Wikimedia Norge/Oslo Bymuseum) – samt Mathias Klang, och säkert flera andra.
Introducerade alltihop gjorde Kajsa Hartig, samt Ann-Sofie Forsmark, som är enhetschef för fotoavdelningen på Stockholms stadsmuseum.
Men rätt snart var det dags för mina 45 minuter. Den här gången körde jag utan några förberedda bilder och förlitade mig på Wikipedia samt min egen berättarförmåga. Wikipedia svek inte, om vi säger så. Jag kan inte riktigt avgöra själv hur det gick, men Kajsa Hartig filmade alltihop, så snart kan ni sätta betyg på mig. Det här är vad jag tog upp:
- vi tar de enkla frågorna först (d.v.s. försöker undvika frågorna om fotografiska verk/fotografiska bilder, etc)
- vi börjar med en relation
- vi vill ha kontexten, d.v.s. metadatan
Bland frågorna fanns frågan om hur många wikipedianer det finns i Sverige (”1000!” svarade jag, eftersom jag anmodades att svara kort), och den betydligt svårare frågan om pengar. Jag försökte svara genom att hänvisa till Chris Anderson och hans resonemang i boken ”Free” med andra ord att det finns olika sätt att tjäna pengar trots att stora delar av allmänheten får tillgång till materialet gratis.
Stefan Högberg
Därefter var det Stefan Högbergs tur att inta scenen. Stefan presenterade bland annat vilka frågor de hade tittat på innan de donerade bilderna. De hade konsulterat jurister som kommit fram till tre frågor:
- Är vi säkra på att vi äger bilderna?
- Olovlig konkurrens?
- Risk för missuppfattningar och feltolkningar?
Efter att ha förklarat varför alla tre frågor inte varit aktuella i det här fallet, och i själva verket i de flesta fall, gjorde de slag i saken. De har fått mycket positiva effekter av det, och har nu gjort en bok av bilderna. Boken fanns till försäljning i salen, och i slutet av dagen hade nästan alla exemplar blivit sålda. För den som bor i Stockholm finns ett par exemplar hemma hos Jan Ainali, så tag chansen vid nästa wikiträff. 100 kronor kostar den och den är riktigt snygg. Design av David E. Nilsson.
I slutet av sin presentation avslöjade Stefan också att Regionarkivet tänker fortsätta samarbetet med Wikimedia Sverige genom att digitalisera och lägga ut ett stort antal bilder tagna av Artur Nilsson. Stefan var den ende under dagen som tog upp frågan om Allmänna arvsfonden, som har hand om så kallade ”orphan works” i Sverige, men vars syn på saken hittills inte är utredd.
Liam Wyatt
Liam började sin presentation ”Från korv till frihet” direkt efter en kort fikarast. Hela presentationen finns här. Några av de saker som kan vara värt att ta upp är de tidigare samarbetena (sidan 8), effekterna av samarbetet med tyska förbundsarkivet (s 9: bilden på Konrad Adenauer), och hur himla bra det egentligen gick (s 11: de anställde en person för pengarna de fick in, enbart för att fixa till alla korrektioner folk skickade!), samt de rekommendationer som kom ur det första GLAM-WIKI. Sidan 22 med en översikt över alla frågor som tagits upp mellan wikipedianer och ABM-sektorn är värd att titta lite extra på (särskilt som jag fått förklarat för mig att den sista punkten över huvud taget inte är en fråga i Sverige – något som Liam blev förvånad över, med tanke på de konflikter som finns på andra platser över den frågan). Liams presentation fick nästan stående ovationer – halvsittande eller möjligen halvstående, alltså.
Efter att Liam avslutat sin presentation började frågestunden. Frågorna var många. I mina ögon satte dock Lars Aronsson fingret på den ömma punkten när han konstaterade att det handlade om känslan av kontrollförlust, men att känslan av kontroll aldrig har varit verklig. Skolbarn och andra som använder internet för att se historiska föremål har inte att välja mellan museernas betal-avdelningar eller inget alls, eftersom det redan finns hundratals stora bildsamlingar på internet. Följden har därför blivit att skolbarnen och alla andra hellre har valt mestadels amerikanska bilder, eftersom de svenska bilderna inte har funnits tillgängliga – och att det här är ett sätt att avråda den här situationen. [Om du har en annan åsikt, glöm inte att kommentera saken nedan.]
Pausen och utestället
Wikipedianer i gröngräset
Efter lunchen, som jag tillbringade i trevligt sällskap i Stadsmuseets restaurang, gick jag, Liam, Lars, Axel och nytillkomne Bengt Oberger på en liten promenad genom Stockholm. Vi hamnade till slut i en park med varsin glass. Där diskuterade vi hur våra respektive chapter ska samla in pengar, och vad vi varit med om under dagen.
Efter några timmar återvände vi till Stadsmuseet, där vi bevittnade en hisnande uppvisning framför Stadsmuseets ingång.
Hisnande uppvisning
Därefter började vi längta efter att träffa museifolket igen. Som tur var hade vi bestämt oss för att mötas efter att workshoppen var klar (och Mathias Klang slutat prata…). Bland de som hade besökt workshoppen träffade jag då Kristina Alexanderson, som är en nästan ännu flitigare skribent än Mathias. Exempelvis har hon tidigare skrivit ett gästinlägg i Wikimedias blogg.
Kaos utbröt när vi skulle hitta ett ställe att träffas på, någonstans på Riddarholmen: hälften gick fel och några försvann, men till slut blev den tappra skaran fast på ett uteställe med spektakulär utsikt över en fotomodell och hennes team. Där blev vi fast tills Liam åkte hem vid 6-tiden.
Resultatet?
När det bara var Jan, Axel och jag kvar beslöt vi oss för att besöka standardstället för de stockholmska wikipubarna, The laughing duck. Där blev vi sittande till kl 22. Fast då hade vi lyckats få tillbaka Lars Aronsson efter en kortare utflykt. Det var där vi började fundera över resultatet av dagen. Vi såg såväl ljusa som mörka tecken på himlen. Det finns en risk att det blir 40 arbetsgrupper av det här, och inget mer. Men det finns också en chans att några gör som Regionarkivet, nämligen ett pilotprojekt. Det lättaste sättet att få reda på hur det fungerar är nämligen att testa: att välja ut några bilder som definitivt är fria, kontakta oss och starta samarbetet. Men vilket skulle det bli? Arbetsgrupper eller resultat?
Dagen efter ringde ett museum som ska få förbli anonymt tills vidare. ”Hur gör man för att donera bilder?” var frågan. Det är fortfarande en lång bit ifrån en bilddonation, men det är ett första steg.
Till syvende och sist handlar det här inlägget alltså om en enda fråga:
Vem blir först?
Med andra ord: Vilket museum, vilket arkiv, eller vilket bibliotek ser behovet av bilder på Wikipedia, ser effekterna av de tidigare donationerna, och säger: ”Det är klart att vi vill donera bilder”?
Jag har tidigare skrivit om att handboken för arkiv, bibliotek och museer (”Kulturskatter på nätet”) är på gång snart. I själva verket äger lanseringsmötet rum den 1 juni, på Kungliga Biblioteket. Det är mycket spännande. Snart är biljetterna slut.
