Tips till journalister

Med anledning av en fråga från en frilansare: finns det något att skriva om nu när Wikipedia snart fyller tio år?

Jag var svenskspråkiga Wikipedias presskontakt mellan 2006 och sommaren 2010 (jag avsade mig jobbet frivilligt, eftersom jag fått mycket annat att göra). Under den perioden blev jag kanske intervjuad 150-200 gånger. Den absolut vanligaste frågan jag fick var ”Går det att lita på Wikipedia?” Jag svarade nästan alltid en variant av ”Det beror på vad man ska ha det till.” Inga källor passar till allt. Och det finns fel i alla typer av källor. Men tester har visat att Wikipedia är hyfsat tillförlitligt, framför allt eftersom det finns en massa system på plats för att förhindra att artiklarna försämras.

Ingen förnekar att det finns problem med Wikipedia, men att bara rapportera om problemen ger en väldigt skev bild av ett komplext fenomen. Med tanke på att en av Wikipedias grundprinciper är att materialet ska vara neutralt och det arbetas en hel del med det bakom kulisserna känns ibland tidningar väldigt vinklade.

Det är som om rapporteringen om Melodifestivalen (som har ungefär lika många tittare som Wikipedia har läsare) varje gång skulle inkludera flera kommentarer om att fel låt vann. Varje artikel skulle börja med låtlistor, artisternas historia och personligheter (och kläder), låtar som slagit stort, vart en sångare har tagit vägen, låtar som är kopior av andra låtar, förbjudna danssteg, problemen bakom produktionen, fusk vid röstningen, etc, etc, och sedan avslutas med samma kommentar. ”Charlotte Perrellis nya låt anklagas för att vara för lik The Pretenders James Bond-låt. Men det spelar ingen roll för fel låt kommer ändå att vinna.” Om du tycker att det låter löjligt kan det vara dags att titta på hur artiklarna om Wikipedia avslutas.

Och i det är faktiskt värre än så: flera journalister har försökt att bevisa att det finns brister i systemet genom att (om vi ska fortsätta liknelsen med Melodifestivalen) skicka in egna bidrag och sedan rapportera om hur det går – och sedan konstatera att det är ett bevis för att fel låt kommer att vinna.

I vilket fall som helst: nu när Wikipedia är 9 år gammalt och används allt mer, börjar det bli dags för andra typer av artiklar. Visst vore det tråkigt med samma gamla artiklar som har producerats ända sedan 2001 – och om det vore något annat ämne skulle chefredaktörerna troligen sagt ifrån för länge sen.

Dessutom: det händer så himla mycket inom Wikipedia-världen som folk aldrig får veta eftersom journalister enbart skriver om Wikipedias svagheter. Låt mig bara helt kort ge några tips på saker som svenska journalister nästan aldrig skriver om men som jag tror att de flesta läsare skulle tycka vore intressant:

Wikipedias storasyster, Wikimedia Commons

Det här kanske chockar en del, men Wikipedia har faktiskt flera systerprojekt. En del är inte så aktiva, men det finns ett systerprojekt som till och med är större än Wikipedia, och som det aldrig står något om i tidningarna. Jag talar om Wikimedia Commons, en gigantisk bild-, film- och ljuddatabas. Alla bilder där är fria att använda (så länge man anger källa enligt god sed), bearbeta – och till och med sälja vidare! Journalister får alltså gärna använda de bilderna i sina artiklar! Hela Wikimedia-rörelsen är nämligen en av de största företrädarna för fria licenser i världen. Sajten bygger på fri programvara, innehållet är fritt att återanvända, och det finns många som speglar Wikipedia. I själva verket pågår det ständigt diskussioner om upphovsrätt och andra aspekter av det juridiska.

Wikipedianerna

På rak arm kan jag bara påminna mig tre-fyra reportage om wikipedianerna, snarare än om Wikipedia. Det finns fantastiska historier här. Varför bidrar de? Vilka är de? Varför inte besöka dem hemma, och behandla dem med respekt på samma sätt som man gör med andra grupper av personer som är aktiva inom ett område? När TV-programmet Sverige var hemma hos mig klippte de bort allt viktigt och intelligent jag sa under ca en timmes intervju och använde de värsta bitarna. Istället lämnade de plats för ett antal folk på gatan som fick frågan om de litade på Wikipedia. (”Vi klipper nu bort från Martin Stenmarck och frågar folk på gatan om fel låt kommer vinna.”) Intervjua wikipedianerna och lyssna på vad de säger. De har mycket att säga om den utveckling som hela samhället genomgår, och har fackkunskaper om något som jag vet att folk är intresserade av. Hur hanterar man att någon försöker rasera det man har arbetat med? Hur kommer en artikel till? Varför bidrar du till Wikipedia?

Truth in numbers?

I år, på Wikimania (något som inga svenska media heller skrivit om!), hade dokumentärfilmen Truth in numbers? premiär. Det är ett mångårigt projekt där ett helt gäng följt efter Wikipedias grundare, Jimmy Wales, intervjuat flera av Wikipedias kritiker, forskat och fått fram en nyanserad och balanserad bild av Wikipedia. Om drygt 2 veckor kommer den på DVD.

Wikimedia Foundation sätter upp kontor i Indien

Enligt Wikimedia Foundations strategiska plan kommer den ideella organisationen (alla intäkter via donationer! Inget storföretag i ryggen! Bara drygt 30 anställda i hela världen! Budgeten är ungefär vad Transformers 2 drog in – på premiärdagen!) satsa en hel del resurser på att få ut Wikipedia till tredje världen. Såväl Afrika som Asien kommer att se en hel del av Wikipedia framöver, framför allt med tanke på att WMF snart öppnar ett kontor i Indien. På rätt många platser har det inte funnits något uppslagsverk över huvud taget tidigare och där har Wikipedia blivit en viktig kulturbärare.

Wikipedia Academy och Wikipedia Ambassadors

Wikipedia och forskarvärlden kommer allt närmare. Inte bara det att forskare lägger allt mer tid på Wikipedia (faktiskt!), utan det har sedan flera år hållits konferenser där forskare och wikipedianer möts och diskuterar hur samarbetet ska ökas ännu mer.

Nu har det här blivit ännu större: nyligen startade ett program i USA där wikipedianer tränar studenter i att använda Wikipedia på ett vettigt sätt (läs mer). Och wikipedianer skapar till och med egna grupper på universiteten.

I november kommer Wikimedia Sverige, den lokala stödföreningen (den tredje största av drygt 30 runtom i världen), att hålla sin tredje Wikipedia Academy. Dit kommer Wikimedia Foundations vd, Sue Gardner, alltså den som beslutar om vilka projekt som kommer att få pengar. Intresset förväntas bli ganska stort inom forskarvärlden.

Wikipedia i Kina

Till skillnad från Google och flera andra stora företag har Wikipedia aldrig gått med på Kinas krav om självcensur för att få driva sina sajter på Kinas fastland. Visst, Wikipedia har varit blockerat, men det finns många sätt att kringgå den stora kinesiska brandväggen. Det här är spännande historier om folk som riskerar sitt liv och sin frihet för att få skriva på Wikipedia.

Bilddonationer och samarbeten

Det är inte bara privatpersoner som donerar bilder till Wikimedia Commons (se ovan). Allt fler stora instutioner har donerat tusentals bilder, eftersom de inser att det här är ett bra sätt att synas. Det finns många svenska exempel, men de riktigt stora kommer från Tyskland och Nederländerna där Bundesarchiv lagt ut 80.000 bilder, Tropenmuseum lagt ut 60.000 bilder, och Deutsche Fototek bidragit med 250.000 bilder. En rolig donation är AntWeb som lagt ut 35.000 bilder på olika myrarter. Se en komplett förteckning över de samarbeten som finns redan, här. Och 2010 såg också hur wikipedianen Liam Wyatt fick tillträde till British Museum och fixade så att andra wikipedianer fick komma bakom kulisserna (något New York Times mfl tidningar skrev om, men inga svenska tidningar, trots att British Museum är den gamla sortens museum, om vi säger så.)

Den svenska Wikipedia-kursen

Unik i världen är den svenska Wikipedia-kursen som hålls för andra gången på Mittuniversitetet! Det har förekommit kurser där Wikipedia har varit en del tidigare, men den här ägnar 10 veckor (7,5 högskolepoäng) enbart åt Wikipedia. I år var intresset rekordhögt med över 100 sökande. De fick till slut stänga sökningen. Som en del av kursen fick deltagarna skriva uppsatser om Wikipedia.

Minst 70% experter

Eftersom folk frågar så mycket, gjordes en stor undersökning 2007-2008 om vilka wikipedianerna var. Ett preliminärt resultat kom 2009 och det skrevs en del om – framför allt att det främst var män som bidrog. Men det var inte lika stort intresse för det fulla resultatet som kom i år, där det visade sig att… ja, just det, andelen som hade expertis inom det område de skrev om på Wikipedia som lägst var 70%. Läs de fulla resultaten här.

Wikipedias årliga insamling

Varje år dyker det upp stora skyltar på Wikipedia där man frågar om pengar (eftersom Wikipedia inte har några annonser eller något företag i ryggen måste pengar in på något sätt). Nu i november är det snart dags igen. Vad ska pengarna användas till? Allt sånt finns redovisat här för den som vågar läsa själv. Men betyder det något för folk i Sverige? Kanske. En av de saker som WMF kommer att satsa på är de lokala stödföreningarna, och det betyder att det kommer att finnas mer pengar att söka för den som vill göra något som förbättrar Wikipedia: åka på fotosafari, utbilda folk i hur Wikipedia fungerar, stå på mässor, kontakta organisationer om fler bilddonationer, etc. Vem vet, snart kanske det finns någon som är anställd för att arbeta med Wikipedia-relaterade saker i Sverige?

Hur får jag reda på mer om Wikipedia?

Det finns mer information om Wikipedia än någon människa någonsin hinner läsa. Var ska man då börja? Mina tips:

* Bybrunnen / Village pump

* Wikimedia Foundations blogg

* Wikimedia Sveriges blogg

* Signpost, wikipedianernas tidning

* prata med wikipedianerna. Det finns många att kontakta, säkerligen någon där du bor, och de kan berätta mer än vad som ryms i ett sånt här litet blogginlägg.

Fast du kanske hellre skriver om ifall det går att lita på Wikipedia trots allt? I så fall rekommenderar jag dig att läsa följande sida:

* Reliability of Wikipedia

Och om det inte räcker (den artikeln är trots allt bara 87.000 tecken lång – och finns på Wikipedia) finns alltid:

* Wikipedia:Replies to common objections (ytterligare 75.000 tecken)

En längre sammanfattning på svenska är boken ”Så fungerar Wikipedia” som jag själv skrev 2008. Det var då en av de första böckerna om Wikipedia i världen. Jag har också samlat en hel del praktiska länkar på min användarsida på Wikipedia.

Inom kort kommer jag också att lägga ut en uppföljare till min essä om hur vi ska höja kvaliteten på svenskspråkiga Wikipedia. Den kan vara värd att rapportera om…

Tillbaka från Wikimania i Gdansk

Introduktion

Wikimania är den årliga konferensen för wikipedianer, wikimedianer, forskare, journalister, Jimmy Wales, Wikimedia Foundation och annat löst folk. I år ägde den, som Lars Aronsson skrev tidigare, rum i Gdansk i Polen. (För den som funderar över namnkonflikten Gdansk/Danzig har Liam Wyatt lösningen.) Wikimedia Sverige åkte dit med en delegation på hela 12 personer, och då har vi ändå bara räknat de som kommer från Sverige. Medlemmar från andra länder utgör nästan en handfull, och därtill kommer en grupp svensktalande på en handfull till.

Förberedelser

Det här årets Wikimania började skakigt. Två veckor innan konferensen skulle börja fanns ingen registrering. En vecka innan hade vi inte fått någon bekräftelse på att vi hade någonstans att bo. Till slut visste vi inte ens om konferensen skulle bli av.  Jag har hört från en god källa att Wikimedia Foundation funderade på att gå in och ta över, när saker och ting inte ordnades, men att de till slut beslutade sig att skicka stödtrupper istället. Ett par personer från Wikimedia Sverige hjälpte också till med att få till saker eftersom vi kom dit dagen före konferensen. Sue Gardner, Wikimedia Foundations VD, nämnde i sitt tal att det alltid brukar vara så här: kaos innan och sedan hjälper alla till för att det ska bli något, men flera andra har sagt att det här är det värsta kaoset hittills.

Resan dit

Kölvatten i baltiska havet. Den vackraste delen av havet.

Vi var 8 personer som den 7 juli reste från Stockholm, via Nynäshamn, medelst färja, till Gdansk: jag, Jan Ainali, Lars Aronsson, Kristoffer Mellberg, Einar Spetz, Bengt Oberger, Axel Pettersson och Jon Harald Søby. Resterande svenskar tog sig dit på egen hand – och vi ser fram emot deras berättelser också.

Färjeturen pågick mellan 18.00 och 13.00 påföljande dag. Under resan fick vi veta att Pierogi (knyten med spenat) var den kommande veckans standardmat för alla vegetarianer, att staden Sopot rekommenderades eftersom där var ett ”jävla hålligång”, och att kölvattnet var den vackraste delen av havet – enligt Polferries broschyr.

På vägen till konferenscentret passerade vi en historisk plats, nämligen före detta Leninvarvet, det ställe där Lech Wałęsa och de andra arbetarna startade en strejk 1980 vilket ledde till att Wałęsa senare blev den förste folkvalde presidenten i Polen.

Registrering och bostadsproblem

När vi kom fram till konferenscentret (egentligen en konserthall på en ö i Gdansk) upptäckte 3 av 8 resenärer att de inte var registrerade för att komma in, och att de saknade plats att bo. Vi var inte de enda med det problemet. Som tur var lyckades alla så småningom få platser att bo på och bara de preliminära inträdesbrickorna var något som visade att det över huvud taget varit ett problem med registreringen. Till slut fick de tre ”oregistrerade” också vanliga inträdesbrickor. Själv bodde jag tillsammans med Cormac Lawler, en av dem som startade Wikiversity. Vårt rum var mindre spartanskt än den engelska termen ”dorm” antydde (ungefär ”korridorsboende”). Det var mer som ett halvbra hotell med lakan som byttes varje dag.

WikiSym

De senaste åren har Wikimania föregåtts av en konferens som heter WikiSym – the international symposium of wikis and open collaboration. Det är egentligen en forskar- och teknikerkonferens, men den stöds av bland andra Wikimedia Foundation. Flera svenskar deltog, däribland Martin Hellberg Olsson och Anna Bauer. Jag slank in där som hastigast, och det verkade mycket intressant, men det är ganska dyrt, så jag stannade inte.

Wikimania startar

Sue Gardner (i tuff tävling om uppmärksamheten med Emma i bakgrunden)

Efter en dag (när vi som sagt hjälpte till), började äntligen Wikimania. Sammanlagt var det nära 500 deltagare. Traditionsenligt börjar konferensen med att Sue Gardner talar (medan Jimmy Wales avslutningstalar). Hon berättade om vad som har hänt i det stora projektet för att dra upp WMF:s femårsstrategier, och nämnde fem saker som WMF kommer att prioritera. Jag tror inte att många tänker på att WMF är oerhört transparent och påverkbart. Det är inte många organisationer som låter alla, såväl anställda som frivilliga (och till och med de som inte är frivilliga) påverka den framtida riktningen i så hög grad som WMF.

Därefter intog Wikimedia Foundations styrelse scenen. Alldeles innan Wikimania hade de drygt 30 chaptren valt in två ledamöter, Phoebe Ayers (ny) och Arne Klempert (förlängning), vilket betyder att den förre ordföranden Michael Snow nu får mer tid att redigera artiklar igen. Phoebe är en av de få personer som skrivit en bok om Wikipedia: John Broughton, Andrew Lih, Dan Tapscott & Anthony Williams, samt jag själv hör till den lilla skaran. (Under Wikimania fick jag träffa två av dem – John har jag träffat tidigare.)

Konferensen

Själva konferensen bestod av tre dagar med 12-16 föreläsningar per dag, och fyra olika salar. Alla missade alltså en hel del. Själv missade jag nästan allt eftersom jag träffade så mycket folk och hängde i korridorerna eller var på möten med olika personer bland de anställda eller blev intervjuad. Därför kan jag inte säga mycket om de olika föreläsningarna, utan har tänkt att se så mycket jag orkar när de lägger upp filmerna därifrån på Commons.

Några av deltagarna

Men jag har ändå rätt mycket intryck av konferensen: det var varmt, internetuppkopplingen var skakig, luncherna var… polska… och det syntes kända Wikipedia-namn överallt. En del kände man inte igen förrän man fick se användarnamnet. Jag hade till exempel inte träffat Mike tidigare, och det var en rolig bekantskap.

Den första kvällen spelade symfoniorkestern. Det var en speciell händelse som programbladet berättar mer om.

Övrigt om själva konferensen: Det pratades, skrattades och knöts en hel del kontakter. Helt klart värt att vara med på.

Truth in numbers?

Den andra kvällen var det världspremiär för filmen ”Truth in numbers?”, en film som varit på gång sedan 2005 (och som jag i Så fungerar Wikipedia trodde skulle ha premiär 2008). Filmens producenter var där och svarade på frågor om hur de hade följt Jimmy Wales världen runt och intervjuat wikipedianer samt ett par av Wikipedias hårdaste kritiker. En, Andrew Keen, förekom ymnigt och yttrade bland annat de numera klassiska orden: ”Wales” thinking, if you can call it that [...]”. Efteråt berättade producenterna om vad som hände bakom kameran, bland annat att Keen gillade Wikipedia (i eftertexterna kan man se att han tycker att artikeln om honom i Wikipedia är bra), men att han gör det för att han tjänar pengar på det, eftersom varje projekt behöver en antagonist.

Några wikipedianer ogillade dock filmen, bland andra Liam Wyatt, som nyligen varit i Sverige. Han kände sig attackerad av filmen, och tyckte att en hel del av kritiken fick stå oemotsagd. En av de punkter som han och andra reagerade på var att Wikipedias skribenter är amatörer medan journalister och skribenter på andra uppslagsverk är experter. Det här skapar en onödig falsk dikotomi, menade Wyatt. Många som skriver på Wikipedia är experter – faktiskt fler än vad man ofta tror. Och allt som står i tidningar, traditionella uppslagsverk, böcker, eller forskaruppsatser är inte heller sant – trots att de kan vara skrivna av experter.

För min del tror jag att filmen kommer att lyckas med sitt syfte – att starta en större diskussion om Wikipedia. Vi får se om SVT eller TV4 köper in den dokumentären. Alla som har någon auktoritet där får gärna kontakta oss så förmedlar vi kontakten för att kunna visa den.

Bokhylleprojektet

Många av mina möten (som var orsaken att jag inte gick på så många föreläsningar) hade att göra med bokhylleprojektet. Jag skriver just nu nämligen ganska mycket på deras informationsmaterial, till exempel på den här broschyren för universitetsstudenter. Efter att ha varit nere i en svacka när förra projektledaren bara hoppade av utan förvarning, har projektet nu kommit igång ordentligt, och snart kommer en hel radda ”produkter” att levereras. I mina ögon är det här ett bra sätt att samordna alla som ändå håller på att göra informationsmaterial, så jag hoppas att det projektet får fortsätta ett tag till.

Möte med Sue Gardner

Mitt stora minne från den här Wikimania kommer dock att vara mitt möte med Sue Gardner.

I två dagar hade jag försökt att få mer än bara någon halvminut med henne, missat henne, lyckats hamna i andra grejer när hon varit ledig, och så vidare. Med tanke på hur enormt upptagen hon brukar vara hade jag suttit bredvid hennes personliga sekreterare och fått honom att föra in mig i schemat, och ändå misslyckats, eftersom hon stuckit i väg med WMF:s styrelse. Till slut höll jag på att ge upp. Då får jag se henne i samband med Wikichixs fototillfälle och går dit. Sekreteraren säger att det är min tur härnäst. Jag väntar medan hon pratar med folk och hamnar själv i ett samtal, så att hon får vänta på mig, men till slut är alla hinder övervunna. Jag föreslår att vi ska ta något att dricka på hotellet bredvid och hon är på. Vi sitter där och pratar bredvid kanalen vid hotell Grenlowsky (?) från 14.15 till närmare kl 17.30, om Regionarkivet, om Nordiska museet, om kvinnors närvaro på Wikipedia, om Wikimania, om Sue, om mig, om Truth in numbers?, om Wikipedias framtid, om Wikimedia Foundation och mycket annat. Jag har ännu inte gått igenom allt vi pratade om, men det var helt enkelt ett fantastiskt tillfälle.

Jag och Sue Gardner (mfl) på Wikipedia Academy 2008

Senare kom Cary Bass, Wikimedia Foundations frivillig-koordinator, och en hel hög andra, inklusive Sebastian Moleski och Pavel Richter från Wikimedia Deutschland. Vi bestämde oss för att gå ut och äta, så mitt möte med Sue slutade inte förrän strax innan kl 20.00 när Truth in Numbers? skulle börja.

Jimbos tal

Sedan något år har Jimmy Wales en ny inriktning på Wikipedia: han försöker göra mer för att sprida Wikipedia i andra delar av världen. Därför har han börjat göra intervjuer med folk från Afrika och Asien där Wikipedia fortfarande inte är stort, för att se vad orsaken kan vara. Hans tal borde vara uppe på Commons hyggligt snart. Kolla gärna in det.

Resan hem

Vi var bara 7 som åkte tillbaka till Sverige (lite svinn får man räkna med…), men efter fyra dagar i överhetta var det skönt att komma ut på havet. Tills vi satte oss bredvid mistluren…

Sedan blev vi blåsta på en massa pengar av världens mest inkompetenta kypare (vilket kanske gör oss till världens mest inkompetenta matgäster, men vi var faktiskt bara intresserade av att komma därifrån). Och något Sopot blev det inte heller, trots att det sägs vara ett ”jävla hålligång” där.

Nästa Wikimania

Nästa Wikimania äger rum i Haifa, i Israel, om drygt ett år. Israelerna studerade noga vad polackerna hade gjort – och kommer troligen att lyckas bara de gör tvärtom. (Annonseringen av att lägga Wikimania i Haifa kom förresten två veckor innan Ship to Gaza.) Det ser jag fram emot.

Om du har några kommentarer om dina erfarenheter i Gdansk eller vill veta mer om något jag skrivit ovan, får du gärna skriva en kommantar nedan.

(Anmärkning: Mina egna bilder från Wikimania kommer att dröja något, av tekniska skäl.)

Creative Commons-workhop för dem som inte kunde medverka

Wikipedianer på Stockholms stadsmuseum

Nu har Fotosekretariatet lagt ut filmerna från förmiddagens föreläsningar på Wikimedia Sverige, Nordiska museet och Stockholms stadsmuseums gemensamma workshop om Creative Commons-licenser. De finns på Slideshare så att även de som inte var med där kan få se vad vi pratade om:

* Lennart Guldbrandsson om Wikipedia och Wikimedia

* Stefan Högberg från Regionarkivet, om att skänka bilder till Wikipedia

* Liam Wyatt ”Från korv till frihet” (presentation)

Och för de museer som var med kan jag meddela att det redan har börjat bli resultat, så om ni vill bli först, så får ni skynda er…

Efter Creative Commons-workshop med svenska museer

Delar av åhörarskaran

Den 9 juni ägde Sveriges första Creative Commons-workshop med svenska museer rum i Stockholms Stadsmuseum. Under denna heldag träffades wikipedianer och folk från hela ABM-sektorn (arkiv, bibliotek, museum) möttes för att diskutera Creative Commons-licenser och kanske hitta en väg framåt.

Intresset var massivt. Omkring 70 representanter för organisationer såsom Livrustkammaren, Riksantikvarieämbetet, Tekniska museet, Riksarkivet, Kungliga biblioteket, Nordiska museet, Statens historiska museum och Nationalmuseum var där, och hade anmält sig med kort varsel. Från Wikimedia Sverige kom fem representanter. Dessutom fanns Liam Wyatt, Stefan Högberg och Mathias Klang också där, för att presentera sina synvinklar, men mer om det längre fram.

Bakgrund

Den ideella föreningen Wikimedia Sverige har länge arbetat för att få museer att lägga fler bilder under fria licenser, så att de ska kunna återanvändas av allmänheten. Inför årsmötet 2009 skrev jag och Johan Schiff en debattartikel i Svenska Dagbladet om varför upphovsrätten skulle ordnas så att det stöttar nytt skapande och samtidigt se till att stora delar av det svenska kulturarvet inte förblev inlåst. Det finns nämligen miljoner bilder i svenska museer som inte finns på internet eller bara finns tillgängliga för de som är beredda att betala för det. Jag har senare skrivit om det här flera gånger på min egen blogg (innan Wikimedia Sveriges blogg kom till). Det mest lästa inlägget av dem är det här, där jag ställer frågan vem som äger det svenska kulturarvet. Men lika viktigt är inlägget om remixer, där jag bland annat hänvisar till Johanna Blakely, som har studerat modebranschen och andra branscher där man inte har någon upphovsrätt – och sett att resultatet blivit att intäkterna ökat och inspirationen där både kommer ”uppifrån” (från modeskapare) och ”nerifrån” (från folk på gatan). Wikimedia Sverige har dessutom en upphovsrättsgrupp med uppgift att ge förslag på hur upphovsrätten borde förändras.

Liam Wyatt på Wikimania 2009

Wikimedia Sverige är naturligtvis inte ensamma om att göra insatser på det här området. Jag återkommer strax till andra som gör större insatser, men ett initiativ är värt att hålla ögonen på redan nu, nämligen GLAM-WIKI, en (serie) konferens(er) i Australien. Tanken är att arbeta med att hitta de delar som är gemensamma mellan ABM-sektorn (på engelska GLAM, för galleries, libraries, archives, museums) och Wikipedia (och dess systerprojekt. Några av de saker som kommit fram där är målet att sprida information. Eller som Liam Wyatt, vice-ordförande i Wikimedia Australia skriver:

We’re doing the same thing, for the same reason, for the same people, in the same medium. Let’s do it together.

Källa.

För en tid sedan berättade British Museum att de tänkte göra något stort för att ”göra det tillsammans”, de lät Liam Wyatt bli ”volunteer Wikipedian in residence”. Med andra ord: Liam kommer att vara på British Museum i fem veckor – utan lön – och fungera som en brygga mellan de två världarna. Han kommer att lära folket på British Museum mer om hur Wikipedia fungerar, och samtidigt ge wikipedianerna en större inblick i hur ABM-sektorn fungerar. Han började med att göra en översikt över alla artiklar på engelskspråkiga Wikipedia som hade med British Museum att göra, baserat på vilken kvalitet de hade och hur viktiga de är. Därefter har han ordnat ett backstage-pass för en hel drös wikipedianer på just British Museum, där de fick träffa curators och annan personal, se föremål som allmänheten inte får tillgång till, och hade möjlighet att fotografera en hel del.

Mathias Klang och Kajsa Hartig

Kajsa Hartig, som jobbar på Nordiska museeet och Fotosekretariatet, träffade Liam Wyatt på en konferens i Denver. Hon blev så intresserad av vad Liam pratade om att hon bjöd in honom till en workshop i Stockholm. Liam undrade om Kajsa hade kontaktat Wikimedia Sverige, vilket hon inte hade, men när hon gjorde det, stod det klart att det här var något vi kunde göra en stor grej av – tillsammans.

För att runda ut programmet där jag och Liam skulle prata på förmiddagen, och eftermiddagen skulle ägnas åt museernas interna diskussioner, behövde vi två personer till. Den förste lade Kajsa till: Mathias Klang, men om hon inte hade gjort det, så hade jag gjort det. Mathias Klang är Creative Commons representant i Sverige, en flitig bloggare, twittrare, föreläsare och skribent.

Den andre personen bjöd jag in: Stefan Högberg. Om namnet inte är bekant än, så är det dags att lära sig det namnet. Stefan Högberg jobbar på Regionarkivet, den enda större organisation i Sverige (med två undantag: Miljöpartiet och Bonniers) som donerat bilder till Wikimedia Commons. Bilderna var heller inte vilka fotografier som helst, utan högupplösta fotografi-historiska bilder av några riktigt intressanta figurer, inklusive han som uppfann tekniken att klippa ihop två negativ till en bild. Tanken var att Stefan skulle kunna ge lite bakgrund till att de lagt bilder under en fri licens, vilket i teorin skulle inspirera andra museer att göra likadant. Stefan har också skrivit en gästkrönika i Wikimedia Sveriges blogg.

Med programmet klart skickade vi ut inbjudningar och såg anmälningarna forsa in. Det verkade nästan som om folk bara hade väntat på att få komma på en sådan här tillställning. (Det var också vad folk sa efteråt.)

Så närmade sig den stora dagen…

Workshopen

Jan Ainali framför Stadsmuseet

Dagen började kl 9.00, så vi träffades en liten stund innan dess, i Tessinsalen på Stadsmuseets tredje våning. Närvarande wikipedianer var Jan Ainali, Lars Aronsson, Einar Spetz, Axel Pettersson, jag själv och Liam Wyatt. Eftersom det här är i efterhand och några konsekvenser knappast är möjliga/troliga kan jag avslöja att det fanns ett par till: Ana Duran (tidigare på Kungliga Bibliteket) och Lars Roede (från Wikimedia Norge/Oslo Bymuseum) – samt Mathias Klang, och säkert flera andra.

Introducerade alltihop gjorde Kajsa Hartig, samt Ann-Sofie Forsmark, som är enhetschef för fotoavdelningen på Stockholms stadsmuseum.

Men rätt snart var det dags för mina 45 minuter. Den här gången körde jag utan några förberedda bilder och förlitade mig på Wikipedia samt min egen berättarförmåga. Wikipedia svek inte, om vi säger så. Jag kan inte riktigt avgöra själv hur det gick, men Kajsa Hartig filmade alltihop, så snart kan ni sätta betyg på mig. Det här är vad jag tog upp:

• hur sjutton kan Wikipedia fungera? del 1: Kvalitet
• hur sjutton kan Wikipedia fungera? del 2: Gratis
• Wikipedias historia – vad biblioteket i Alexandria har med saken att göra
• Wikipedias mål – därför har Wikipedia fria licenser
• samarbeten med Wikipedia – hur det går till

1. vi tar de enkla frågorna först (d.v.s. försöker undvika frågorna om fotografiska verk/fotografiska bilder, etc)
2. vi börjar med en relation
3. vi vill ha kontexten, d.v.s. metadatan

Bland frågorna fanns frågan om hur många wikipedianer det finns i Sverige (”1000!” svarade jag, eftersom jag anmodades att svara kort), och den betydligt svårare frågan om pengar. Jag försökte svara genom att hänvisa till Chris Anderson och hans resonemang i boken ”Free” med andra ord att det finns olika sätt att tjäna pengar trots att stora delar av allmänheten får tillgång till materialet gratis.

Stefan Högberg

Därefter var det Stefan Högbergs tur att inta scenen. Stefan presenterade bland annat vilka frågor de hade tittat på innan de donerade bilderna. De hade konsulterat jurister som kommit fram till tre frågor:

• Är vi säkra på att vi äger bilderna?
• Olovlig konkurrens?
• Risk för missuppfattningar och feltolkningar?

Efter att ha förklarat varför alla tre frågor inte varit aktuella i det här fallet, och i själva verket i de flesta fall, gjorde de slag i saken. De har fått mycket positiva effekter av det, och har nu gjort en bok av bilderna. Boken fanns till försäljning i salen, och i slutet av dagen hade nästan alla exemplar blivit sålda. För den som bor i Stockholm finns ett par exemplar hemma hos Jan Ainali, så tag chansen vid nästa wikiträff. 100 kronor kostar den och den är riktigt snygg. Design av David E. Nilsson.

I slutet av sin presentation avslöjade Stefan också att Regionarkivet tänker fortsätta samarbetet med Wikimedia Sverige genom att digitalisera och lägga ut ett stort antal bilder tagna av Artur Nilsson. Stefan var den ende under dagen som tog upp frågan om Allmänna arvsfonden, som har hand om så kallade ”orphan works” i Sverige, men vars syn på saken hittills inte är utredd.

Liam Wyatt

Liam började sin presentation ”Från korv till frihet” direkt efter en kort fikarast. Hela presentationen finns här. Några av de saker som kan vara värt att ta upp är de tidigare samarbetena (sidan 8), effekterna av samarbetet med tyska förbundsarkivet (s 9: bilden på Konrad Adenauer), och hur himla bra det egentligen gick (s 11: de anställde en person för pengarna de fick in, enbart för att fixa till alla korrektioner folk skickade!), samt de rekommendationer som kom ur det första GLAM-WIKI. Sidan 22 med en översikt över alla frågor som tagits upp mellan wikipedianer och ABM-sektorn är värd att titta lite extra på (särskilt som jag fått förklarat för mig att den sista punkten över huvud taget inte är en fråga i Sverige – något som Liam blev förvånad över, med tanke på de konflikter som finns på andra platser över den frågan). Liams presentation fick nästan stående ovationer – halvsittande eller möjligen halvstående, alltså.

Efter att Liam avslutat sin presentation började frågestunden. Frågorna var många. I mina ögon satte dock Lars Aronsson fingret på den ömma punkten när han konstaterade att det handlade om känslan av kontrollförlust, men att känslan av kontroll aldrig har varit verklig. Skolbarn och andra som använder internet för att se historiska föremål har inte att välja mellan museernas betal-avdelningar eller inget alls, eftersom det redan finns hundratals stora bildsamlingar på internet. Följden har därför blivit att skolbarnen och alla andra hellre har valt mestadels amerikanska bilder, eftersom de svenska bilderna inte har funnits tillgängliga – och att det här är ett sätt att avråda den här situationen. [Om du har en annan åsikt, glöm inte att kommentera saken nedan.]

Pausen och utestället

Wikipedianer i gröngräset

Efter lunchen, som jag tillbringade i trevligt sällskap i Stadsmuseets restaurang, gick jag, Liam, Lars, Axel och nytillkomne Bengt Oberger på en liten promenad genom Stockholm. Vi hamnade till slut i en park med varsin glass. Där diskuterade vi hur våra respektive chapter ska samla in pengar, och vad vi varit med om under dagen.

Efter några timmar återvände vi till Stadsmuseet, där vi bevittnade en hisnande uppvisning framför Stadsmuseets ingång.

Hisnande uppvisning

Därefter började vi längta efter att träffa museifolket igen. Som tur var hade vi bestämt oss för att mötas efter att workshoppen var klar (och Mathias Klang slutat prata…). Bland de som hade besökt workshoppen träffade jag då Kristina Alexanderson, som är en nästan ännu flitigare skribent än Mathias. Exempelvis har hon tidigare skrivit ett gästinlägg i Wikimedias blogg.

Kaos utbröt när vi skulle hitta ett ställe att träffas på, någonstans på Riddarholmen: hälften gick fel och några försvann, men till slut blev den tappra skaran fast på ett uteställe med spektakulär utsikt över en fotomodell och hennes team. Där blev vi fast tills Liam åkte hem vid 6-tiden.

Resultatet?

När det bara var Jan, Axel och jag kvar beslöt vi oss för att besöka standardstället för de stockholmska wikipubarna, The laughing duck. Där blev vi sittande till kl 22. Fast då hade vi lyckats få tillbaka Lars Aronsson efter en kortare utflykt. Det var där vi började fundera över resultatet av dagen. Vi såg såväl ljusa som mörka tecken på himlen. Det finns en risk att det blir 40 arbetsgrupper av det här, och inget mer. Men det finns också en chans att några gör som Regionarkivet, nämligen ett pilotprojekt. Det lättaste sättet att få reda på hur det fungerar är nämligen att testa: att välja ut några bilder som definitivt är fria, kontakta oss och starta samarbetet. Men vilket skulle det bli? Arbetsgrupper eller resultat?

Dagen efter ringde ett museum som ska få förbli anonymt tills vidare. ”Hur gör man för att donera bilder?” var frågan. Det är fortfarande en lång bit ifrån en bilddonation, men det är ett första steg.

Till syvende och sist handlar det här inlägget alltså om en enda fråga:

Vem blir först?

Med andra ord: Vilket museum, vilket arkiv, eller vilket bibliotek ser behovet av bilder på Wikipedia, ser effekterna av de tidigare donationerna, och säger: ”Det är klart att vi vill donera bilder”?