Wikimedia Sverige svarar SFF: Ni får gärna delta i arbetet

Idag skrev Riksarkivet och Digisam ett svar till Svenska Fotografers Förbunds öppna brev till Riksarkivet och Kulturdepartementet. Eftersom vi nämns i brevet på ett föga smickrande sätt ville vi också svara.

För Wikimedia Sveriges del finns en fråga som överskuggar alla de andra frågorna i det öppna brevet. Det här är några av frågorna. I brevet skriver SFF:

• hur en talare (kanske en wikipedian) kom med ett befängt och helt felaktigt påstående om att dokumentationsfoton inte har upphovsrätt
• att landets arkiv, bibliotek och museer påstås tycka att upphovsrätten är ett hinder, trots att det är det man lever på
• att de kulturbevarande institutionernas oro för upphovsrätten skulle kunna stävjas genom regelbundna samtal med SFF
• att vi förordar någon slags stöld av upphovsrättsskyddat material

Alla de här frågorna är naturligtvis problematiska. Det första påståendet är troligen misstolkat av företrädaren för SFF. Vad vi har sagt gång på gång är att sådana bilder inte kan betraktas som konstnärliga verk. Den andra frågan är naiv: naturligtvis kan något man lever på vara problematiskt. En trasig kamera skulle ställa till det för den bäste fotografen. Den tredje förhoppningen har SFF, trots nästan 120 år på sig, inte genomfört på ett lyckat sätt. Wikimedia Sverige bildades 2007 och har redan nått vissa framgångar. Den fjärde grejen motsägs helt av fokuset på saker som inte längre är upphovsrättsskyddat eller som ligger under fri licens.

Men… den frågan vi tycker är den största finns inte med där.

Så låt oss räkna upp några rätt upprörande saker:

• SFF menar att det förekommer ”en intern, ofta felaktig rådgivning bland institutionerna”
• en förhärskande idé är att avtalslicenser löser allt
• SFF antyder att Digisam inte förhåller sig till gällande lagstiftning

Ja, det finns fel där. För det första: SFF påstår alltså att deras tolkning av upphovsrätten borde trumfa kulturarvsinstitutionernas tolkning. För det andra löser avtalslicenser bara en liten del av problemet – allmänheten lär aldrig skriva någon sådana avtalslicenser. För det tredje: Om Digisam inte håller sig till gällande lagstiftning kanske SFF borde polisanmäla Digisam?

Men nej, inte heller där finns det stora problemet. Nu har vi snart gått igenom det öppna brevets varenda mening.

Finns problemet i rubriken, som är medvetet hårt formulerat för att väcka intresse? ”SFF kritiserar respektlös inställning till fotografers upphovsrätt”.
Beklagar. Så hård är inte rubriken. Visst, ”respektlös inställning” kan låta hemskt, men om det nu är så att Digisam (i och med samröret med till exempel Wikimedia Sverige) visar bristande respekt, så är det naturligtvis rätt etikett. Fast vi kan i ärlighetens namn inte förstå vad SFF syftar på, och därmed blir det svårt att hålla med. Vi i Wikimedia Sverige propagerar för massvis med metadata (inklusive fotografens namn och länk till upphovsrättsinnehavarens webbplats), vi är trevliga på konferenser och vi diskuterar regelbundet och gärna hur vi ska kunna tillgängliggöra material inom upphovsrättslagens råmärken. Alltså, rubriken inte heller det vi störde oss på.

Ju mer man tittar på det öppna brevet, desto ihåligare verkar det. Det finns egentligen bara en fråga som vi är intresserade av.

SFF påstår att Wikimedia Sveriges skrift ”Kulturskatter på nätet” innehåller felaktigheter.

Frågan är: Vilka?

Vad är det för felaktigheter som vi tydligen sprider, som är så graverande att SFF känner sig nödgade att skriva ett öppet brev till Riksarkivet och Kulturdepartementet om dem? Samma fråga ställer Digisam och Riksarkivet. Vi hoppas att Kulturdepartementet också ställer sig bakom det frågetecknet över den svepande anklagelsen.

Vi har aldrig gjort någon hemlighet av att vi håller på med ”Kulturskatter på nätet”, som en handbok för hela ABM-sektorn. Vi har i själva verket bjudit in alla som velat att delta i arbetet. Ett trettiotal kulturarvsinstitutioner och många upphovsrättsexperter med olika bakgrund har deltagit i arbetet det senaste halvåret, bland dem representanter för några av Sveriges tyngsta organisationer inom området. Allt arbete har bedrivits helt öppet, och alla har haft samma möjligheter att ta fram frågor och besvara dem. Vi har låtit folk läsa olika versioner och kommentera, slipat och strukit, frågat efter såväl goda som dåliga erfarenheter, oklarheter och språkbruk inom sektorn.

Det glömde vi nästan – vi har massor med internationella erfarenheter också.

Så kommer vi att fortsätta att arbeta. För ”Kulturskatter på nätet” är inte färdig. Precis som Wikipedia utvecklas handboken, steg för steg. Om SFF eller någon annan upptäcker felaktigheter, hoppas vi att de tar fram dem i ljuset, så att ”Kulturskatter på nätet” kan bli bättre. Ju färre svepande kommentarer och ju fler ”på sidan 2 saknas det…”, desto bättre blir det, för alla. Med ”alla” menar vi inte bara 2400 fotografer (som nota bene har visst kommersiellt intresse i det), utan även kulturarvsinstitutioner, myndigheter och framför allt allmänheten.

Om SFF vill arbeta för allmänheten, får de gärna delta i arbetet. Bättre sent än aldrig. Men tro inte att vi kommer att ta SFF:s tolkning av upphovsrättslagen som den enda sanna. Det vore förmätet av oss att tro att vår tolkning av upphovsrättslagen vore den enda, och anklaga andra tolkningar för att inte respektera upphovsrätten. Vi önskar bara att SFF kunde vara lika ödmjuka.

PS. Kolla gärna på Digisams överblick över några av de frågor som är viktigast när det gäller digitalisering.

PS2. Västra Götalandsregionen beslutade nyligen om att anta en regionpolicy för ABM-sektorn och upphovsrätt. Nu finns den tillgänglig på nätet. SFF får gärna meddela gärna ifall Västra Götalandsregionens jurister och upphovsrättsexperter också sprider felaktigtheter.

[Uppdatering samma dag: Eftersom .SE bara stod för lokalen för konferensen har vi tagit bort alla punkter som handlar om dem. De har inte med saken att göra.]

Gästinlägg: Över minnesmuren

[Vi har goda nyheter från Sveriges västkust. Den som får berätta om det är personen som gjort arbetet. I och med det blir Stefan Högberg den förste gästskribenten som skrivit två gästinlägg. Hans första hittas här. Nyligen skrev Stefan och Lennart Guldbrandsson ett inlägg på Newsmill om arkivens och museernas död.]

Omslag till Över minnesmuren

En höstmorgon för sex år sedan satte jag mig på tåget upp till Stockholm. Här skulle kompetensutvecklas – ett av de större museerna stod värd för ett seminarium om upphovsrätt vid minnesinstitutioner, och det var något jag ville veta mer om.

Jag hade arbetat några år vid Regionarkivet för Västra Götalandsregionen och Göteborgs Stad, och lärt mig att a) upphovsrätten blev aktuell när någon ville publicera en handling, och b) det var inte så dumt att vara på lunch när det inträffade, för frågorna som aktualiserades var i princip olösliga. Ville man göra arkivmaterial tillgängligt på internet blev det ännu värre, och där satt vi med ett uppdrag att tillgängliggöra så mycket som möjligt. Vi behövde veta mer om upphovsrätt. Hur mycket mer insåg jag först när seminariet tog sin början.

Upphovsrätt, visade det sig, gällde inte bara när någon publicerade handlingar. Att överhuvud taget kopiera dem till besökare i läsesalen kunde vara förbjudet, och att lägga ut något på nätet var knappt att tänka på. Här gällde det att veta vem som skapat fotografiet, ritningen, filmen eller vad det nu kunde vara, om vederbörande avlidit och i så fall när och huruvida alstret någonsin gjorts tillgängligt för allmänheten, uppgifter som i nio fall av tio inte finns dokumenterade när det gäller äldre handlingar.

Jag återvände till arkivet och slog larm – regler behövde införas, rutiner behövde uppdateras. Vi visste kanske inte allt vi behövde veta om verken i arkivet, men nog kunde vi ta reda på exakt hur lagen såg ut och vad den innebar för oss? Upphovsrättsjurister besvarade den frågan med ett kraftfullt nja. Sådana här tvister slutar ofta i förlikning, vilket innebär att domstolar sällan tar ställning till hur lagen bör tolkas, vilket innebär att jurister inte riktigt vet vilken tolkning som är den rätta. Gråzoner uppstår, särskilt när paragrafer skrivna för nyss skapade verk ska tillämpas på femtio år gamla handlingar, och när bestämmelser som till stor del kommit till före internet ska tolkas i en digital era. När man väl inser det blir det mycket frestande att ta den lätta vägen, låsa in verken i magasinen och aldrig lägga ut något på internet överhuvud taget.

Den lätta vägen är nu inte förenlig med det ovan nämnda uppdraget. När verksamheten bedrivs med skattemedel gäller det att göra samlingarna tillgängliga för skattebetalarna i så stor utsträckning som möjligt, och i det sammanhanget är internet (och inte minst Wikipedia) ett oerhört kraftfullt redskap. Vi pratade alltså med jurister från olika organisationer, testade deras idéer i verkligheten, ringde tillbaka med fler frågor och funderade några varv till. När vi kommit en bit på vägen visade det sig att andra arkiv, bibliotek och museer hade samma problem som vi. Samarbetsorganisationen ABM Västra Götaland drog igång ett projekt för att ta fram regionala riktlinjer. Våra tidigare erfarenheter blev en bra grund som vi nu kunde bygga på med erfarenheter från andra delar av sektorn.

Förra veckan fastställde regionstyrelsen för Västra Götalandsregionen dessa riktlinjer, som vi samlat i en skrift med titeln Över minnesmuren. Som titeln antyder är problemen inte så stora som det först verkade – det går att lyfta samhällets minne över den mur som upphovsrättslagstiftningen ställer upp. Lagstiftaren har trots allt balanserat upphovspersoners intressen mot allmänhetens, och det finns vägar runt problemet med alster man inte vet något om (så kallade föräldralösa verk). Finns det en gråzon i lagen är det en kulturinstitutions plikt att välja den tolkning som bäst tillgodoser allmänhetens rätt att använda kulturarvet. Det är därför institutionen existerar.

Vi hoppas att Över minnesmuren ska bli ett stöd för institutioner som tvekar över hur de ska hantera upphovsrätten. För den som är nyfiken ska det snart gå att ladda ner skriften som pdf från Regionarkivets hemsida, och om man inte orkar vänta går det också bra att maila till undertecknad på stefan.hogberg@arkivnamnden.goteborg.se.

[Över minnesmuren tillkom ungefär samtidigt som Kulturskatter på nätet. Skillnaden är att Kulturskatter på nätet tillkom utifrån, med Wikimedia Sverige som utgivare, medan Över minnesmuren tillkom på en förvaltnings uppdrag, och dessutom är de numera riktlinjer för Västra Götalandsregionens arkiv, bibliotek och museer. Ett litet smakprov:

"De upphovsrättsliga riktlinjerna för Västra Götalandsregionens ABM-institutioner har tre delar.

* För att ta reda på vad en institution får göra med ett givet alster kan man utgå från följande fyra frågor (kapitel ett):

1. Är det här ett verk?
2. Gäller det upphovsrättsliga skyddet fortfarande?
3. Var finns rättigheterna?
4. Vad får institutionen göra?

* Ofta vet man inte så mycket om äldre verk som lagen förutsätter. Om man efter grundliga efterforskningar fortfarande inte kunnat  hitta upplysningarna bör man använda verket men ha beredskap för att göra rimliga ändringar och betala användaravgift i efterhand (kapitel två).

* ABM-institutionerna förvaltar allmänhetens kulturarv, och bör så långt som möjligt göra sina samlingar och sitt egenproducerade material tillgängligt på nätet. Creative Commons har skapat fria licenser som passar bra för det syftet (kapitel tre)."

Vill du också skriva ett gästinlägg på den här bloggen? Kontakta Lennart Guldbrandsson.]