Wikimedia Sverige svarar SFF: Ni får gärna delta i arbetet

Idag skrev Riksarkivet och Digisam ett svar till Svenska Fotografers Förbunds öppna brev till Riksarkivet och Kulturdepartementet. Eftersom vi nämns i brevet på ett föga smickrande sätt ville vi också svara.

För Wikimedia Sveriges del finns en fråga som överskuggar alla de andra frågorna i det öppna brevet. Det här är några av frågorna. I brevet skriver SFF:

• hur en talare (kanske en wikipedian) kom med ett befängt och helt felaktigt påstående om att dokumentationsfoton inte har upphovsrätt
• att landets arkiv, bibliotek och museer påstås tycka att upphovsrätten är ett hinder, trots att det är det man lever på
• att de kulturbevarande institutionernas oro för upphovsrätten skulle kunna stävjas genom regelbundna samtal med SFF
• att vi förordar någon slags stöld av upphovsrättsskyddat material

Alla de här frågorna är naturligtvis problematiska. Det första påståendet är troligen misstolkat av företrädaren för SFF. Vad vi har sagt gång på gång är att sådana bilder inte kan betraktas som konstnärliga verk. Den andra frågan är naiv: naturligtvis kan något man lever på vara problematiskt. En trasig kamera skulle ställa till det för den bäste fotografen. Den tredje förhoppningen har SFF, trots nästan 120 år på sig, inte genomfört på ett lyckat sätt. Wikimedia Sverige bildades 2007 och har redan nått vissa framgångar. Den fjärde grejen motsägs helt av fokuset på saker som inte längre är upphovsrättsskyddat eller som ligger under fri licens.

Men… den frågan vi tycker är den största finns inte med där.

Så låt oss räkna upp några rätt upprörande saker:

• SFF menar att det förekommer ”en intern, ofta felaktig rådgivning bland institutionerna”
• en förhärskande idé är att avtalslicenser löser allt
• SFF antyder att Digisam inte förhåller sig till gällande lagstiftning

Ja, det finns fel där. För det första: SFF påstår alltså att deras tolkning av upphovsrätten borde trumfa kulturarvsinstitutionernas tolkning. För det andra löser avtalslicenser bara en liten del av problemet – allmänheten lär aldrig skriva någon sådana avtalslicenser. För det tredje: Om Digisam inte håller sig till gällande lagstiftning kanske SFF borde polisanmäla Digisam?

Men nej, inte heller där finns det stora problemet. Nu har vi snart gått igenom det öppna brevets varenda mening.

Finns problemet i rubriken, som är medvetet hårt formulerat för att väcka intresse? ”SFF kritiserar respektlös inställning till fotografers upphovsrätt”.
Beklagar. Så hård är inte rubriken. Visst, ”respektlös inställning” kan låta hemskt, men om det nu är så att Digisam (i och med samröret med till exempel Wikimedia Sverige) visar bristande respekt, så är det naturligtvis rätt etikett. Fast vi kan i ärlighetens namn inte förstå vad SFF syftar på, och därmed blir det svårt att hålla med. Vi i Wikimedia Sverige propagerar för massvis med metadata (inklusive fotografens namn och länk till upphovsrättsinnehavarens webbplats), vi är trevliga på konferenser och vi diskuterar regelbundet och gärna hur vi ska kunna tillgängliggöra material inom upphovsrättslagens råmärken. Alltså, rubriken inte heller det vi störde oss på.

Ju mer man tittar på det öppna brevet, desto ihåligare verkar det. Det finns egentligen bara en fråga som vi är intresserade av.

SFF påstår att Wikimedia Sveriges skrift ”Kulturskatter på nätet” innehåller felaktigheter.

Frågan är: Vilka?

Vad är det för felaktigheter som vi tydligen sprider, som är så graverande att SFF känner sig nödgade att skriva ett öppet brev till Riksarkivet och Kulturdepartementet om dem? Samma fråga ställer Digisam och Riksarkivet. Vi hoppas att Kulturdepartementet också ställer sig bakom det frågetecknet över den svepande anklagelsen.

Vi har aldrig gjort någon hemlighet av att vi håller på med ”Kulturskatter på nätet”, som en handbok för hela ABM-sektorn. Vi har i själva verket bjudit in alla som velat att delta i arbetet. Ett trettiotal kulturarvsinstitutioner och många upphovsrättsexperter med olika bakgrund har deltagit i arbetet det senaste halvåret, bland dem representanter för några av Sveriges tyngsta organisationer inom området. Allt arbete har bedrivits helt öppet, och alla har haft samma möjligheter att ta fram frågor och besvara dem. Vi har låtit folk läsa olika versioner och kommentera, slipat och strukit, frågat efter såväl goda som dåliga erfarenheter, oklarheter och språkbruk inom sektorn.

Det glömde vi nästan – vi har massor med internationella erfarenheter också.

Så kommer vi att fortsätta att arbeta. För ”Kulturskatter på nätet” är inte färdig. Precis som Wikipedia utvecklas handboken, steg för steg. Om SFF eller någon annan upptäcker felaktigheter, hoppas vi att de tar fram dem i ljuset, så att ”Kulturskatter på nätet” kan bli bättre. Ju färre svepande kommentarer och ju fler ”på sidan 2 saknas det…”, desto bättre blir det, för alla. Med ”alla” menar vi inte bara 2400 fotografer (som nota bene har visst kommersiellt intresse i det), utan även kulturarvsinstitutioner, myndigheter och framför allt allmänheten.

Om SFF vill arbeta för allmänheten, får de gärna delta i arbetet. Bättre sent än aldrig. Men tro inte att vi kommer att ta SFF:s tolkning av upphovsrättslagen som den enda sanna. Det vore förmätet av oss att tro att vår tolkning av upphovsrättslagen vore den enda, och anklaga andra tolkningar för att inte respektera upphovsrätten. Vi önskar bara att SFF kunde vara lika ödmjuka.

PS. Kolla gärna på Digisams överblick över några av de frågor som är viktigast när det gäller digitalisering.

PS2. Västra Götalandsregionen beslutade nyligen om att anta en regionpolicy för ABM-sektorn och upphovsrätt. Nu finns den tillgänglig på nätet. SFF får gärna meddela gärna ifall Västra Götalandsregionens jurister och upphovsrättsexperter också sprider felaktigtheter.

[Uppdatering samma dag: Eftersom .SE bara stod för lokalen för konferensen har vi tagit bort alla punkter som handlar om dem. De har inte med saken att göra.]

Gästinlägg: Över minnesmuren

[Vi har goda nyheter från Sveriges västkust. Den som får berätta om det är personen som gjort arbetet. I och med det blir Stefan Högberg den förste gästskribenten som skrivit två gästinlägg. Hans första hittas här. Nyligen skrev Stefan och Lennart Guldbrandsson ett inlägg på Newsmill om arkivens och museernas död.]

Omslag till Över minnesmuren

En höstmorgon för sex år sedan satte jag mig på tåget upp till Stockholm. Här skulle kompetensutvecklas – ett av de större museerna stod värd för ett seminarium om upphovsrätt vid minnesinstitutioner, och det var något jag ville veta mer om.

Jag hade arbetat några år vid Regionarkivet för Västra Götalandsregionen och Göteborgs Stad, och lärt mig att a) upphovsrätten blev aktuell när någon ville publicera en handling, och b) det var inte så dumt att vara på lunch när det inträffade, för frågorna som aktualiserades var i princip olösliga. Ville man göra arkivmaterial tillgängligt på internet blev det ännu värre, och där satt vi med ett uppdrag att tillgängliggöra så mycket som möjligt. Vi behövde veta mer om upphovsrätt. Hur mycket mer insåg jag först när seminariet tog sin början.

Upphovsrätt, visade det sig, gällde inte bara när någon publicerade handlingar. Att överhuvud taget kopiera dem till besökare i läsesalen kunde vara förbjudet, och att lägga ut något på nätet var knappt att tänka på. Här gällde det att veta vem som skapat fotografiet, ritningen, filmen eller vad det nu kunde vara, om vederbörande avlidit och i så fall när och huruvida alstret någonsin gjorts tillgängligt för allmänheten, uppgifter som i nio fall av tio inte finns dokumenterade när det gäller äldre handlingar.

Jag återvände till arkivet och slog larm – regler behövde införas, rutiner behövde uppdateras. Vi visste kanske inte allt vi behövde veta om verken i arkivet, men nog kunde vi ta reda på exakt hur lagen såg ut och vad den innebar för oss? Upphovsrättsjurister besvarade den frågan med ett kraftfullt nja. Sådana här tvister slutar ofta i förlikning, vilket innebär att domstolar sällan tar ställning till hur lagen bör tolkas, vilket innebär att jurister inte riktigt vet vilken tolkning som är den rätta. Gråzoner uppstår, särskilt när paragrafer skrivna för nyss skapade verk ska tillämpas på femtio år gamla handlingar, och när bestämmelser som till stor del kommit till före internet ska tolkas i en digital era. När man väl inser det blir det mycket frestande att ta den lätta vägen, låsa in verken i magasinen och aldrig lägga ut något på internet överhuvud taget.

Den lätta vägen är nu inte förenlig med det ovan nämnda uppdraget. När verksamheten bedrivs med skattemedel gäller det att göra samlingarna tillgängliga för skattebetalarna i så stor utsträckning som möjligt, och i det sammanhanget är internet (och inte minst Wikipedia) ett oerhört kraftfullt redskap. Vi pratade alltså med jurister från olika organisationer, testade deras idéer i verkligheten, ringde tillbaka med fler frågor och funderade några varv till. När vi kommit en bit på vägen visade det sig att andra arkiv, bibliotek och museer hade samma problem som vi. Samarbetsorganisationen ABM Västra Götaland drog igång ett projekt för att ta fram regionala riktlinjer. Våra tidigare erfarenheter blev en bra grund som vi nu kunde bygga på med erfarenheter från andra delar av sektorn.

Förra veckan fastställde regionstyrelsen för Västra Götalandsregionen dessa riktlinjer, som vi samlat i en skrift med titeln Över minnesmuren. Som titeln antyder är problemen inte så stora som det först verkade – det går att lyfta samhällets minne över den mur som upphovsrättslagstiftningen ställer upp. Lagstiftaren har trots allt balanserat upphovspersoners intressen mot allmänhetens, och det finns vägar runt problemet med alster man inte vet något om (så kallade föräldralösa verk). Finns det en gråzon i lagen är det en kulturinstitutions plikt att välja den tolkning som bäst tillgodoser allmänhetens rätt att använda kulturarvet. Det är därför institutionen existerar.

Vi hoppas att Över minnesmuren ska bli ett stöd för institutioner som tvekar över hur de ska hantera upphovsrätten. För den som är nyfiken ska det snart gå att ladda ner skriften som pdf från Regionarkivets hemsida, och om man inte orkar vänta går det också bra att maila till undertecknad på stefan.hogberg@arkivnamnden.goteborg.se.

[Över minnesmuren tillkom ungefär samtidigt som Kulturskatter på nätet. Skillnaden är att Kulturskatter på nätet tillkom utifrån, med Wikimedia Sverige som utgivare, medan Över minnesmuren tillkom på en förvaltnings uppdrag, och dessutom är de numera riktlinjer för Västra Götalandsregionens arkiv, bibliotek och museer. Ett litet smakprov:

"De upphovsrättsliga riktlinjerna för Västra Götalandsregionens ABM-institutioner har tre delar.

* För att ta reda på vad en institution får göra med ett givet alster kan man utgå från följande fyra frågor (kapitel ett):

1. Är det här ett verk?
2. Gäller det upphovsrättsliga skyddet fortfarande?
3. Var finns rättigheterna?
4. Vad får institutionen göra?

* Ofta vet man inte så mycket om äldre verk som lagen förutsätter. Om man efter grundliga efterforskningar fortfarande inte kunnat  hitta upplysningarna bör man använda verket men ha beredskap för att göra rimliga ändringar och betala användaravgift i efterhand (kapitel två).

* ABM-institutionerna förvaltar allmänhetens kulturarv, och bör så långt som möjligt göra sina samlingar och sitt egenproducerade material tillgängligt på nätet. Creative Commons har skapat fria licenser som passar bra för det syftet (kapitel tre)."

Vill du också skriva ett gästinlägg på den här bloggen? Kontakta Lennart Guldbrandsson.]

Här är vinnaren i Upp till bevis!

Den 1 juni 2012 lanserades handboken för arkiv, bibliotek och museer, Kulturskatter på nätet, på Kungliga Biblioteket i Stockholm. I programmet för dagen fanns också rubriken ”Upp till bevis” där deltagarna kunde ladda upp högst en bild var i en informell tävling. I tävlingsuppgiften fanns också kravet att bilden skulle motiveras, d.v.s. deltagaren skulle förklara varför institutionen valt att ladda upp just den bilden.

Äntligen kan vi nu presentera vinnaren!

Först deltagarna…

Kungliga biblioteket (hemmaplan)

Utställningsaffisch: August Strindberg samlade dikter (public domain)

Kungliga biblioteket laddade upp en bild med anknytning till August Strindberg, nämligen en reklamaffisch. Strindberg låter sedan 100 år jämnt andra fira hans födelsedag. Dessutom har bilden facklor som för tankarna till årets OS.

Sedan dess har Olof Halldin från Kungliga biblioteket laddat upp ytterligare bilder till Wikimedia Commons.

Stockholms stadsarkiv

Av Albert Törnqvist, avliden 1898 (Stockholms stadsarkiv) [CC-BY-SA-3.0]

Stockholms stadsarkiv ville visa rikedomen i sina samlingar genom en bygglovshandling signerad Albert Törnqvist. Törnqvist var ledamot av Konstakademien och fick kungliga medaljen. Fasadritning föreställer Hotell Rydberg i Stockholm.

Regionarkivet

Föreslagen design av Dicksonska folkbiblioteket, Göteborg (public domain)

Regionarkivet i Västra Götaland presenterade ett av förslagen till ett nytt folkbibliotek, där designen kanske förvånar en del. Adolf W. Edelsvärd var SJ:s förste chefsarkitekt. Regionarkivet har tidigare laddat upp några av Wikimedia Commons mest högupplösta bilder och har lovat att fortsätta med liknande insatser.

Nobelmuseet

Grafit, tejprulle och grafentransistor (public domain)

Nobelmuseets motivering finns i bildens filbeskrivning:

Det som händer när man skriver med en blyertspenna är att flagor av materialet grafit fastnar på papperet. En extremt tunn sådan flaga skulle vara ett nät av kolatomer som är endast ett atomskikt tjockt. Länge var detta ett rent teoretiskt material som ansågs omöjligt att framställa i verkligheten. Andre Geim och Konstantin Novoselov prövade dock att med vanlig tejp fånga upp tunna flagor från en bit grafit och det visade sig att vissa av flagorna bara var ett atomlager tjocka. Det nya materialet grafen var verklighet och dess egenskaper kunde kartläggas. Grafen är det tunnaste och samtidigt starkaste materialet som någonsin framställts. Det leder elektricitet bättre än de flesta material. Inom tekniken öppnar grafen möjligheter inom såväl materialteknik som nya elektronik. Det första provet på grafen i en elektronisk komponent visas till höger.

Nobelmuseet har lovat att ladda upp fler liknande bilder på saker som nobelpristagare skänkt till dem.

Nordiska museet

Nattfrieri. En man sitter på sängkanten och pratar med liggande kvinna. Värmland, Mangskogs socken. (public domain)

Nordiska museets bidrag illustrerar den numera avsomnade sedvänjan nattfrieri med en bild av folklivsforskaren Nils Keyland, något som visar på Nordiska museets bildsamlingar med udda beteenden och andra intressanta ämnen. Se även Nordiska museets tidigare bilduppladdningar. Och deras kommande är på väg, enligt deras representanter.

Vinnaren

Det var alla deltagande arkiv, bibliotek och museer.

Och vinnaren är…

(Dramatisk paus)

Under själva lanseringsmötet meddelade vi att vi inte kunde utse en av de här bidragen som på något sätt bättre än de övriga. Därför uppmanade vi dem att ladda upp mer material så att vi skulle få ett större urval.

Det var naturligtvis mestadels ett humoristiskt svar. Men det finns faktiskt två vinnare som vi skulle vilja lyfta fram.

Den ena är allmänheten. Med hjälp av de här och andra bilder som arkiv, bibliotek och museer laddar upp på Wikimedia Commons får allmänheten mer kunskap om sin historia. Ju mer metadata som kulturarvsinstitutionerna kan bidra med (som i fallen med motivationerna ovan), desto mer lär sig allmänheten. Kände du till historien om nattfrierierna, eller hur det gick till när mirakelämnet grafen upptäcktes? Visste du om att Göteborg höll på att få en folkbibliotek i grekisk tappning? Den kopplingen mellan experter och allmänhet uppstår lättast där allmänheten redan befinner sig.

Den andra vinnaren är kulturinstitutionerna. Arkiv, bibliotek och museer behöver inte känna att de laddar upp bilder för andras skull. Det är lika mycket en fråga om överlevnad. Den som lägger ut mycket material på nätet ökar chansen att allmänheten upptäcker samlingarna och tycker att de är värda att bevara.

Därför är jag mycket stolt över att meddela följande:

Tävlingen är fortfarande öppen!

Vem som helst kan när som helst hjälpa allmänheten och stötta våra kulturinstitutioner genom att ladda upp bilder på Wikimedia Commons, lägga till mer information och göra dem enklare att hitta, till exempel genom att lägga in dem i Wikipedia-artiklar, blogginlägg och tidningstexter.

Lycka till!

Nu är den här: Ur arkitektens arkiv

Framsidan av "Ur arkitektens arkiv". Framsidesbilden är tagen av en av fotografins fäder, Gustave Le Gray. Design: David E. Nilsson

[English version below.]

I augusti 2009 meddelade Regionarkivet och Wikimedia Sverige i ett gemensamt pressmeddelande att Regionarkivet lägger en hel hög intressanta bilder under en fri licens så att de kan användas på Wikipedia. Bilderna är från 1850- och 1860-talet – det vill säga riktigt tidigt i fotografins historia – och är tagna av några riktigt inflytelserika fotografer såsom Gustave Le Gray, bröderna Bisson och Roger Fenton. Bilderna är uppladdade på Wikimedia Commons i mycket hög upplösning.

Nu har Regionarkivet gjort en bok av bilderna där de sätts in i sitt historiska sammanhang och man får hela bakgrunden till återupptäckten av bilderna efter att ha varit bortglömda i mer än 100 years. Bokens samtliga texter är på tre språk: svenska, engelska och franska. Man kan enkelt beställa boken för självkostnadspris 100 kr + porto genom att kontakta Stefan Högberg på Regionarkivet.

Är det här början på en förändring inom arkiv-, musei och biblioteksektorn i Sverige? Det hoppas vi. Och med tanke på att Regionarkivet inom kort kommer att avslöja sitt nästa projekt, tror vi att de håller med.

—

In August of 2009, Regionarkivet (the municipal archive of the Gothenburg area in Sweden), and Wikimedia Sverige announced in joint press release, that Regionarkivet placed several interesting images under a free license to make them possible to use in Wikipedia. The images are from the 1850s and 1860s – ie very early in the history of photography – and are taken by a set of really influental photographers, such as Gustave Le Gray, the brothers Bisson and Roger Fenton. The photographs are uploaded to Wikimedia Commons in very high resolution.

Now, Regionarkivet has made a book of the photographs where they are placed in their historical context and you get the entire backstory of how the photographs were rediscovered after being forgotten for more than a 100 years. All texts in the book are in three languages: Swedish, English and French. You can easily order the book at cost price 100 SEK (roughly 11 euros or 14 US dollars) by contacting Stefan Högberg at Regionarkivet..

Is this the beginning of a change in the Gallery, Library, Archive and Museum sector in Sweden? We hope so. And judging from the fact that Regionarkivet will soon reveal their next project, we think they agree.

[Small correction: June 4th, 23:29]

Gästinlägg: En katt bland hermelinerna?

Stefan Högberg

[Nyligen blev Regionarkivet för Västra Götalandregionen och Göteborgs stad som första organisation medlem i Wikimedia Sverige. Med anledning av det har vi bett Stefan Högberg från Regionarkivet att skriva ett gästinlägg på Wikimedia Sveriges blogg. Stefan är arkivarie och sysslar med ritningar, visningar och upphovsrätt och har skrivit artiklar om bl.a. det så kallade Affischkriget och om Jubileumsutställningen 1923. Vid sidan om arbetet är Stefan en mycket uppskattad författare.

Ett litet tips innan vi låter Stefan få ordet: titta gärna in på Regionarkivets Månadens arkivhandling.]

Arkiv. Gammalt papper, folkilskna arkivarier och damm. Och nu, för Regionarkivet i Västra Götalands del, medlemskap i Wikimedia Sverige. Hur går det ihop?

Ja, beskrivningen är smått överdriven – arkivarierna är inte så folkilskna som man skulle kunna tro, och dammet hålls tillbaka med regelbunden magasinsstädning. Men ändå, varför ger sig en arkivinstitution ut till de digitala frontlinjerna? Frågan kan besvaras på två sätt, ett som tar avstamp i artonhundratalet, ett som går tillbaka ända till 1766. Det året antog riksdagen Sveriges första tryckfrihetsförordning, och en av dess idéer var att man skulle få trycka och sprida myndigheters handlingar, som därför skulle ”utlemnas till en hvar, som sig derom anmäler”. Förordningen blev inte långlivad, men tanken att alla ska ha tillgång till offentliga dokument kom tillbaka och blev med tiden en hörnsten när Sverige började få ett mer utbyggt arkivväsende.

Vid det laget hade historikerna börjat tala om källkritik, plikten att ta reda på hur det egentligen var (wie es eigentlich gewesen, som föregångaren Leopold von Ranke utbrast) och nödvändigheten av att kunna belägga alla påståenden i äldre handlingar. Arkiven vakade alltså över den Historiska Sanningen förkroppsligad i dokument, och dessa skulle tillhandahållas alla och envar utan manipulation eller ens tolkningsförsök från arkivariens sida.

Postmodernismen har tagit livet av den Historiska Sanningen, men det är fortfarande ett faktum att människor gjorde saker i det förflutna, och att deras handlingar ofta satte spår i form av skriftliga dokument. Det förflutna har inte avskaffats utan blivit mer komplext, och fortfarande finns inom arkivvärlden en anda av att informationen ska vara tillgänglig för alla som är intresserade av den. Det är en välbekant tanke för alla som har kommit i kontakt med Wikipedia. När samhället blir digitalt, vad kunde vara mer naturligt än att lägga vår gemensamma kunskap på nätet?

Svaret med avstamp i artonhundratalet för oss till Victor von Gegerfelt, arkitekt och fotoentusiast. För ett och ett halvt århundrade sedan var kameran ny, förbluffande högteknologi, och von Gegerfelt köpte under sina resor genom Europa på sig bilder som med tiden hamnade i Regionarkivet. Eftersom samlingen innehåller verk av några av fotohistoriens största namn ville vi att så många som möjligt skulle få tillgång till dem, och det föll sig naturligt att samarbeta med Wikimedia Sverige. Den gegerfeltska fotosamlingen kan nu beskådas på http://commons.wikimedia.org/wiki/Category:Images_from_Regionarkivet, och kommer även ut i bokform (med titeln Ur arkitektens arkiv) försommaren 2010. Projektet har givit mersmak – det finns många fotografier och andra äldre handlingar att lägga ut.

Information från och om det förgångna bör vara tillgänglig för alla intresserade. Tyvärr är det en långt ifrån självklar sak i dessa dagar, när allt fler inser att man kan ta betalt. Därför går Regionarkivet med i Wikimedia Sverige, och hoppas att andra arkiv, bibliotek och museer följer efter.

[Vill du också skriva ett gästinlägg på den här bloggen? Kontakta Lennart Guldbrandsson.]

[11 maj, lätt redigering.] [12 maj, lätt redigering, igen.]

Historiska museet släpper 60.000 bilder (nästan) fria

I ett pressmeddelande från Historiska museet står det så här:

Historiska museets föremålsbilder är fria för publicering för icke-kommersiell användning. Museet licensierar ut samtliga digitala föremålsfotografier – över 60 000 bilder – med Creative Commons-licenser. Det här är sätt att göra museets föremål tillgängliga för en bred allmänhet.

Totalt handlar det om cirka 63 500 fotografier på föremål, 1200 föremålsteckningar och 264 500 skannade katalogkort eller katalogsidor som man kostnadsfritt kan använda som undervisningsmaterial i skolan, i sin blogg, på den egna hemsidan, i sin forskning eller sina studier, i hembygdsföreningar och församlingar. I nuläget handlar det enbart om bilder som får användas i icke-kommersiella sammanhang. De som tjänar pengar på att publicera museets föremålsbilder måste fortfarande kontakta museets bildbyrå för tillstånd.

Kul att de har upptäckt Creative Commons-licenserna. De förklarar till och med vad licenserna innebär.

Det här innebär att Historiska museet blir det första svenska museet som släpper bilder under en Creative Commons-licens (tror jag i alla fall). Men de är inte först, varken internationellt eller ens i Sverige, med att släppa bilder fria. Första organisation inom ABM-sektorn (Arkiv, Bibliotek & Museum) i Sverige med att släppa bilder fria var Regionarkivet i Göteborg, som släppte ett gäng bilder från 1800-talet av några av fotokonstens föregångare. De släppte dessutom bilderna så fria att de kunde användas på Wikipedia. Det kan inte en enda av Historiska museets bilder.

Men det här är bara början. Nu ser vi fram emot nästa organisation som tar steget. Och frågan är inte längre vem som blir först, utan vem som blir sist.

[Tipstack: Jan Szczepanski vid Göteborgs universitetsbibliotek]