Idag skrev Riksarkivet och Digisam ett svar till Svenska Fotografers Förbunds öppna brev till Riksarkivet och Kulturdepartementet. Eftersom vi nämns i brevet på ett föga smickrande sätt ville vi också svara.
För Wikimedia Sveriges del finns en fråga som överskuggar alla de andra frågorna i det öppna brevet. Det här är några av frågorna. I brevet skriver SFF:
- hur en talare (kanske en wikipedian) kom med ett befängt och helt felaktigt påstående om att dokumentationsfoton inte har upphovsrätt
- att landets arkiv, bibliotek och museer påstås tycka att upphovsrätten är ett hinder, trots att det är det man lever på
- att de kulturbevarande institutionernas oro för upphovsrätten skulle kunna stävjas genom regelbundna samtal med SFF
- att vi förordar någon slags stöld av upphovsrättsskyddat material
Alla de här frågorna är naturligtvis problematiska. Det första påståendet är troligen misstolkat av företrädaren för SFF. Vad vi har sagt gång på gång är att sådana bilder inte kan betraktas som konstnärliga verk. Den andra frågan är naiv: naturligtvis kan något man lever på vara problematiskt. En trasig kamera skulle ställa till det för den bäste fotografen. Den tredje förhoppningen har SFF, trots nästan 120 år på sig, inte genomfört på ett lyckat sätt. Wikimedia Sverige bildades 2007 och har redan nått vissa framgångar. Den fjärde grejen motsägs helt av fokuset på saker som inte längre är upphovsrättsskyddat eller som ligger under fri licens.
Men… den frågan vi tycker är den största finns inte med där.
Så låt oss räkna upp några rätt upprörande saker:
- SFF menar att det förekommer ”en intern, ofta felaktig rådgivning bland institutionerna”
- en förhärskande idé är att avtalslicenser löser allt
- SFF antyder att Digisam inte förhåller sig till gällande lagstiftning
Ja, det finns fel där. För det första: SFF påstår alltså att deras tolkning av upphovsrätten borde trumfa kulturarvsinstitutionernas tolkning. För det andra löser avtalslicenser bara en liten del av problemet – allmänheten lär aldrig skriva någon sådana avtalslicenser. För det tredje: Om Digisam inte håller sig till gällande lagstiftning kanske SFF borde polisanmäla Digisam?
Men nej, inte heller där finns det stora problemet. Nu har vi snart gått igenom det öppna brevets varenda mening.
Finns problemet i rubriken, som är medvetet hårt formulerat för att väcka intresse? ”SFF kritiserar respektlös inställning till fotografers upphovsrätt”.
Beklagar. Så hård är inte rubriken. Visst, ”respektlös inställning” kan låta hemskt, men om det nu är så att Digisam (i och med samröret med till exempel Wikimedia Sverige) visar bristande respekt, så är det naturligtvis rätt etikett. Fast vi kan i ärlighetens namn inte förstå vad SFF syftar på, och därmed blir det svårt att hålla med. Vi i Wikimedia Sverige propagerar för massvis med metadata (inklusive fotografens namn och länk till upphovsrättsinnehavarens webbplats), vi är trevliga på konferenser och vi diskuterar regelbundet och gärna hur vi ska kunna tillgängliggöra material inom upphovsrättslagens råmärken. Alltså, rubriken inte heller det vi störde oss på.
Ju mer man tittar på det öppna brevet, desto ihåligare verkar det. Det finns egentligen bara en fråga som vi är intresserade av.
SFF påstår att Wikimedia Sveriges skrift ”Kulturskatter på nätet” innehåller felaktigheter.
Frågan är: Vilka?
Vad är det för felaktigheter som vi tydligen sprider, som är så graverande att SFF känner sig nödgade att skriva ett öppet brev till Riksarkivet och Kulturdepartementet om dem? Samma fråga ställer Digisam och Riksarkivet. Vi hoppas att Kulturdepartementet också ställer sig bakom det frågetecknet över den svepande anklagelsen.
Vi har aldrig gjort någon hemlighet av att vi håller på med ”Kulturskatter på nätet”, som en handbok för hela ABM-sektorn. Vi har i själva verket bjudit in alla som velat att delta i arbetet. Ett trettiotal kulturarvsinstitutioner och många upphovsrättsexperter med olika bakgrund har deltagit i arbetet det senaste halvåret, bland dem representanter för några av Sveriges tyngsta organisationer inom området. Allt arbete har bedrivits helt öppet, och alla har haft samma möjligheter att ta fram frågor och besvara dem. Vi har låtit folk läsa olika versioner och kommentera, slipat och strukit, frågat efter såväl goda som dåliga erfarenheter, oklarheter och språkbruk inom sektorn.
Det glömde vi nästan – vi har massor med internationella erfarenheter också.
Så kommer vi att fortsätta att arbeta. För ”Kulturskatter på nätet” är inte färdig. Precis som Wikipedia utvecklas handboken, steg för steg. Om SFF eller någon annan upptäcker felaktigheter, hoppas vi att de tar fram dem i ljuset, så att ”Kulturskatter på nätet” kan bli bättre. Ju färre svepande kommentarer och ju fler ”på sidan 2 saknas det…”, desto bättre blir det, för alla. Med ”alla” menar vi inte bara 2400 fotografer (som nota bene har visst kommersiellt intresse i det), utan även kulturarvsinstitutioner, myndigheter och framför allt allmänheten.
Om SFF vill arbeta för allmänheten, får de gärna delta i arbetet. Bättre sent än aldrig. Men tro inte att vi kommer att ta SFF:s tolkning av upphovsrättslagen som den enda sanna. Det vore förmätet av oss att tro att vår tolkning av upphovsrättslagen vore den enda, och anklaga andra tolkningar för att inte respektera upphovsrätten. Vi önskar bara att SFF kunde vara lika ödmjuka.
PS. Kolla gärna på Digisams överblick över några av de frågor som är viktigast när det gäller digitalisering.
PS2. Västra Götalandsregionen beslutade nyligen om att anta en regionpolicy för ABM-sektorn och upphovsrätt. Nu finns den tillgänglig på nätet. SFF får gärna meddela gärna ifall Västra Götalandsregionens jurister och upphovsrättsexperter också sprider felaktigtheter.
[Uppdatering samma dag: Eftersom .SE bara stod för lokalen för konferensen har vi tagit bort alla punkter som handlar om dem. De har inte med saken att göra.]
_-_Medelhavsmuseet_-_MM_1986_1.JPG)
Detalj av hästfigurin, Medelhavsmuseet. Foto: Lokal Profil, CC-BY-SA
