Gästinlägg: Över minnesmuren

[Vi har goda nyheter från Sveriges västkust. Den som får berätta om det är personen som gjort arbetet. I och med det blir Stefan Högberg den förste gästskribenten som skrivit två gästinlägg. Hans första hittas här. Nyligen skrev Stefan och Lennart Guldbrandsson ett inlägg på Newsmill om arkivens och museernas död.]

Omslag till Över minnesmuren
Omslag till Över minnesmuren

En höstmorgon för sex år sedan satte jag mig på tåget upp till Stockholm. Här skulle kompetensutvecklas – ett av de större museerna stod värd för ett seminarium om upphovsrätt vid minnesinstitutioner, och det var något jag ville veta mer om.

Jag hade arbetat några år vid Regionarkivet för Västra Götalandsregionen och Göteborgs Stad, och lärt mig att a) upphovsrätten blev aktuell när någon ville publicera en handling, och b) det var inte så dumt att vara på lunch när det inträffade, för frågorna som aktualiserades var i princip olösliga. Ville man göra arkivmaterial tillgängligt på internet blev det ännu värre, och där satt vi med ett uppdrag att tillgängliggöra så mycket som möjligt. Vi behövde veta mer om upphovsrätt. Hur mycket mer insåg jag först när seminariet tog sin början.

Upphovsrätt, visade det sig, gällde inte bara när någon publicerade handlingar. Att överhuvud taget kopiera dem till besökare i läsesalen kunde vara förbjudet, och att lägga ut något på nätet var knappt att tänka på. Här gällde det att veta vem som skapat fotografiet, ritningen, filmen eller vad det nu kunde vara, om vederbörande avlidit och i så fall när och huruvida alstret någonsin gjorts tillgängligt för allmänheten, uppgifter som i nio fall av tio inte finns dokumenterade när det gäller äldre handlingar.

Jag återvände till arkivet och slog larm – regler behövde införas, rutiner behövde uppdateras. Vi visste kanske inte allt vi behövde veta om verken i arkivet, men nog kunde vi ta reda på exakt hur lagen såg ut och vad den innebar för oss? Upphovsrättsjurister besvarade den frågan med ett kraftfullt nja. Sådana här tvister slutar ofta i förlikning, vilket innebär att domstolar sällan tar ställning till hur lagen bör tolkas, vilket innebär att jurister inte riktigt vet vilken tolkning som är den rätta. Gråzoner uppstår, särskilt när paragrafer skrivna för nyss skapade verk ska tillämpas på femtio år gamla handlingar, och när bestämmelser som till stor del kommit till före internet ska tolkas i en digital era. När man väl inser det blir det mycket frestande att ta den lätta vägen, låsa in verken i magasinen och aldrig lägga ut något på internet överhuvud taget.

Den lätta vägen är nu inte förenlig med det ovan nämnda uppdraget. När verksamheten bedrivs med skattemedel gäller det att göra samlingarna tillgängliga för skattebetalarna i så stor utsträckning som möjligt, och i det sammanhanget är internet (och inte minst Wikipedia) ett oerhört kraftfullt redskap. Vi pratade alltså med jurister från olika organisationer, testade deras idéer i verkligheten, ringde tillbaka med fler frågor och funderade några varv till. När vi kommit en bit på vägen visade det sig att andra arkiv, bibliotek och museer hade samma problem som vi. Samarbetsorganisationen ABM Västra Götaland drog igång ett projekt för att ta fram regionala riktlinjer. Våra tidigare erfarenheter blev en bra grund som vi nu kunde bygga på med erfarenheter från andra delar av sektorn.

Förra veckan fastställde regionstyrelsen för Västra Götalandsregionen dessa riktlinjer, som vi samlat i en skrift med titeln Över minnesmuren. Som titeln antyder är problemen inte så stora som det först verkade – det går att lyfta samhällets minne över den mur som upphovsrättslagstiftningen ställer upp. Lagstiftaren har trots allt balanserat upphovspersoners intressen mot allmänhetens, och det finns vägar runt problemet med alster man inte vet något om (så kallade föräldralösa verk). Finns det en gråzon i lagen är det en kulturinstitutions plikt att välja den tolkning som bäst tillgodoser allmänhetens rätt att använda kulturarvet. Det är därför institutionen existerar.

Vi hoppas att Över minnesmuren ska bli ett stöd för institutioner som tvekar över hur de ska hantera upphovsrätten. För den som är nyfiken ska det snart gå att ladda ner skriften som pdf från Regionarkivets hemsida, och om man inte orkar vänta går det också bra att maila till undertecknad på stefan.hogberg@arkivnamnden.goteborg.se.

[Över minnesmuren tillkom ungefär samtidigt som Kulturskatter på nätet. Skillnaden är att Kulturskatter på nätet tillkom utifrån, med Wikimedia Sverige som utgivare, medan Över minnesmuren tillkom på en förvaltnings uppdrag, och dessutom är de numera riktlinjer för Västra Götalandsregionens arkiv, bibliotek och museer. Ett litet smakprov:

”De upphovsrättsliga riktlinjerna för Västra Götalandsregionens ABM-institutioner har tre delar.

* För att ta reda på vad en institution får göra med ett givet alster kan man utgå från följande fyra frågor (kapitel ett):

1. Är det här ett verk?
2. Gäller det upphovsrättsliga skyddet fortfarande?
3. Var finns rättigheterna?
4. Vad får institutionen göra?

* Ofta vet man inte så mycket om äldre verk som lagen förutsätter. Om man efter grundliga efterforskningar fortfarande inte kunnat  hitta upplysningarna bör man använda verket men ha beredskap för att göra rimliga ändringar och betala användaravgift i efterhand (kapitel två).

* ABM-institutionerna förvaltar allmänhetens kulturarv, och bör så långt som möjligt göra sina samlingar och sitt egenproducerade material tillgängligt på nätet. Creative Commons har skapat fria licenser som passar bra för det syftet (kapitel tre).”

Vill du också skriva ett gästinlägg på den här bloggen? Kontakta Lennart Guldbrandsson.]

8 reaktioner på ”Gästinlägg: Över minnesmuren

  1. Trevligt att läsa! Lite synd, kanske, att det inte gick att sam-koordinera Över minnesmuren och Kulturskatter på nätet. Känns som att det blev dubbelarbete av det hela. Men gjort är gjort, och nu finns det inte mindre än två handböcker för spridning av gammalt material! Det är ju egentligen rätt awesome. 🙂

    1. Jag kanske var lite vag där, men arbetet koordinerades faktiskt rätt ordentligt. Jag och Stefan känner varandra sedan tidigare och träffades ett halvdussin gånger för att se till så att vi skrev liknande saker. Stefan är kunnigare än vad jag är när det gäller upphovsrätt, medan jag har lite andra kontakter än vad han har. Tillsammans fick vi till två skrifter som kompletterar varandra, tycker jag nog. Och båda bygger på Fritt fram! från Riksantikvarieämbetet 🙂 Vilket kanske är det mest awesome av allt.

  2. Stefan skriver ”När verksamheten bedrivs med skattemedel gäller det att göra samlingarna tillgängliga för skattebetalarna i så stor utsträckning som möjligt”. Som skattebetalare och vän av bildning och kultur önskar jag att det vore så. Men dagligen ser jag exempel på motsatsen, nämligen att högt uppsatta och högt respekterade professionella arkivarier, bibliotekarier och museifolk gör ett sämre jobb än de bör och kan göra, för att göra redan digitaliserat material tillgängligt. Och detta skadar inte deras karriärer. Det är inget som verksjuristen avråder dem ifrån. Det är inget som regeringen påtalar som en brist.

    1. Jo, på vissa håll finns tyvärr en gammaldags syn som går ut på att institutionen vakar över kulturarvet och att detta är nog. Jag har mina förhoppningar om att den mentaliteten ska försvinna med tiden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s