Digikult för tredje året, nu med kulturministern

Har du frågor om digitalisering av kulturarv? Eller vill du träffa andra som håller på med sånt? Då har du tur. För tredje året i rad är Wikimedia Sverige med och arrangerar konferensen Digikult. Konferensen äger som vanligt rum i Göteborg. I år står Göteborgs Stadsmuseum värd (igen). Datumen är 25-26 mars 2015.

Skillnaden mellan Digikult och många andra sådana här tillställningar är att Digikult fokuserar på hur man ska göra i praktiken. Det blir inga paneldebatter, lösa visioner eller planer som kanske/kanske inte blir av. Programmet är istället fyllt av representanter för organisationer som har gjort något inom området och delar med sig av sina råd och erfarenheter.

Några axplock ur programmet:

  • Huvudtalare är Lars Amréus, riksantikvarie. Riksantikvarieämbetet har, som vi skrivit om tidigare, varit aktiva med digitalisering och kulturarvsfrågor.
  • Jason Scott representerar Internet Archive, som gör ett stort jobb med att digitalisera böcker och mycket annat.
  • Kajsa Hedström pratar om filmarkivet.se och digitalisering av film.
  • Johanna Berg ger en lägesrapport från Digisam och berättar vad som kommer härnäst (enligt det ursprungliga uppdraget skulle Digisam koordinera digitaliseringen i Sverige mellan 2011 och 2015).
  • Suzanne de Jong-Kole från Naturalis Biodiversity Center visar digitalisering på industriell skala.

Dessutom talar Sverker Johansson, den wikipedian i hela världen som skrivit flest Wikipedia-artiklar. Han kommer hålla en föreläsning under titeln ”Kunskapens miljonprogram”.

Moderator är Karin Nilsson, från myndigheten med det enkla namnet Livrustkammaren och Skoklosters slott med stiftelsen Hallwylska museet. Nilsson har tidigare skrivit gästinlägg på den här bloggen.

I år är det extra roligt att kunna meddela att kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke kommer att vara Digikults inledningstalare.

Anmäl dig här. Om du anmäler dig innan den 10 mars kostar det 1800 kr (för 2 dagars konferens, inklusive middag och två luncher). Därefter kostar det 2800 kr.

Vi ses i Göteborg!

[Digikult arrangeras av Västra Götalandsregionen genom Västarvet, Kultur i Väst & Kulturnämnden, Göteborgs kulturförvaltning & Göteborgs stadsmuseum, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Riksarkivet och Wikimedia Sverige, med stöd från Digisam.]

Västerås på cykel

Utanför Västerås slott
Arild Vågen utanför Västerås slott. Foto: Einar Spetz. Licens: CC BY-SA 4.0

Vi, Einar Spetz och Arild Vågen, har ett par gånger om året gjort dagsutflykter till olika städer för att på cykel och med kameran i högsta hugg dokumentera byggnadsminnen och annan bebyggelse. Bilderna laddar vi förstås upp med en fri licens på Wikimedia Commons, en av världens största fria mediedatabaser. Förhoppningen är att bilderna ska komma till användning i några av Wikipedias många artiklar. Hösten 2013 var vi i Gävle och i somras besökte vi Örebro. Konceptet har visat sig effektivt och roligt. Samtidigt som vi bidrar med bilder till Commons, får vi se nya städer och lära oss nya saker. Konceptet är ofta beroende av möjligheten att hyra cyklar på plats eftersom det i Sverige synes vara mer undantag än regel att kunna ta med egen cykel på resa. På SJ:s fjärrtåg är det nobben direkt, däremot får cykel medfölja på SL:s lokaltåg samt, i mån av plats, på de föredömliga X-tågen (Gävleborgstrafiken) samt Upptåget (lokaltåg i Uppsala län+Sala). Det är möjligt att även andra utförare redan tillåter cykel ombord. Det kunde det gärna finnas fler.

Förberedelser

Vi hade förberett oss genom att kartlägga stadens byggnadsminnen i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. Enligt principer liknande dem för stadsorientering, ritade vi in de över etthundra fotoobjekten på en karta. Det låter kanske mycket, men då begränsade vi oss ändå till objekt i stadskärnan samt området Kopparlunden. Vi gjorde ingen åtskillnad mellan objekt som har respektive eventuellt saknar lagskydd, mest därför detta kan komma att ändras med tiden. Med i bagaget hade Arild ett kamerahus (Nikon D600) och gps lånad ur föreningens teknikpool. Einar använde egen kamera, Canon EOS 650D.

Turbinhuset vid Svartån som visade sig innehålla nyckel till Västerås 1900-talshistoria. Foto: Arild Vågen. Licens: CC BY-SA 4.0

Genomförande

Lördag 13 september ankom vi till Västerås med morgontåget. Det var en dag med ihållande vackert väder och grejer på gång: valrörelsens sista dag och kappseglingar på Mälarens vatten mellan hamnen och Hästholmarna. I god tid före öppnandet var vi på plats vid gästhamnens cykeluthyrning. Vi valde mellan olika cykelmodeller och lite senare trampade vi ut i staden, uppströms flödet Svartån, först till Västerås slott med kringliggande byggnader, bland annat Turbinhuset, Västerås första industriella strömkälla, som inte är byggnadsminne, men väl arbetslivsmuseum. Efter Slottsbron fotograferades stadshuset och därefter Sundinska huset med flera byggnader invid Storbron. Utsikten norrut från Storbron hör till de mest avfotograferade motiven i Västerås. Vi följde därefter Svartån till upp till Falkenbergska kvarnen, varifrån vi vände söderut och tog oss via Apotekarbron till området kring Västerås domkyrka. I området ligger minst 15 byggnadsminnen, kyrkliga och världsliga. Här återfinnas bland annat Lektorsgården, Domkapitelhuset, Televerkets hus, Stadshotellet, Sotarns hus samt Proban 7, en fastighet som ensam härbärgerar åtminstone sju byggnader uppförda i RAÄ:s register. Dessa fotograferades samt en del av interiörerna i domkyrkan liksom det närbelägna stadsbiblioteket vilket inte är byggnadsminne, men väl en arkitektonisk pärla. Därifrån fortsatte vi österut, i riktning Kopparlunden, via bland annat Östra kapellet samt de för 1910-talet karaktäristiska bostadshusen Ivar, Josef och Kåre. De närmare 50 registrerade byggnaderna i området Kopparlunden utgörs av lämningar från Svenska Metallverkens storhetstid. Ännu idag är fortfarande många av huskropparna, så gott som alla uppförda i tegelsten, intakta, men nutida verksamhet har flyttat in i de forna industrilokalerna: Lajvverkstan och innebandybutiken Assist exempelvis.

Svenska Metallverkens övergivna huvudkontor. En gång i tiden ett av Sveriges ledande företag. Foto: Arild Vågen. Licens: CC BY-SA 4.0

Ett stycke söderut återfinns de storskaliga den storslagna Arvidverkstaden, som nuförtiden inrymmer tågtillverkaren Bombardiers svenska huvudkontor. Via Karlsgatan med bland annat det tornprydda Ottarkontoret tog vi oss över järnvägen och Kungsängsgatan till silobyggnaderna och de många objekten i ångkraftverksområdet, där vi återhämtade oss i det nyinrättade badhuset Kokpunktens café. Därefter cyklade vi sydöst längs vattenbrynet mot Notudden och Framnäs för fotografering av ytterligare industrilokaler samt till slut Viksängskyrkan, cykelturens sista anhalt.

Resultat

Totalt laddade vi upp över 190 fria bilder till Wikimedia Commons. Alla bilder finns samlade i en kategori här. Bland husen som fotograferades fanns över 40 olika objekt från bebyggelseregistret. Vi passade förstås också på att fotografera övriga intressanta byggnader och miljöer i Västerås. Projektet finansierade av Wikimedia Sverige genom föreningens system för minibidrag till volontärer.

Allt du ville veta om Cajsa Warg, men inte hade de digitala resurserna att ställa frågor med

Titelsidan från Hjelpredan, femte upplagan
Titelsidan från Hjelpredan, femte upplagan.

Det här är ett gästinlägg av Peter Isotalo, mångårig skribent och Wikimedian som till vardags är arkivarie.

Anna Christina ”Cajsa” Warg (1703-69) är troligen Sveriges mest kända kock och kokboksförfattare. Kanske kan hon brädas av ”Mat-Tina” Nordström, eller möjligtvis Tore Wretman. Men frågar du en slumpvis vald svensk i vuxen ålder så är sannolikheten att reflexsvaret blir ”Cajsa Warg”. Tätt följt av uttrycket ”man tager vad man haver”. Vilket hon aldrig myntade. Faktiskt inte ens i närheten. Läser du vidare så kommer du förstå varför det går att vara tvärsäker på det.

Bild ur första utgåvan, gravyr av Pehr Geringius.
Bild ur första utgåvan, gravyr av Pehr Geringius.

Warg är så intimt förknippad med mat att hon fått en rätt lyxig matbutikskedja uppkallad efter sig, men vad och hur hon skrev är det få som känner till. Hennes enda verk, ”Hjelpreda I Hushållningen För Unga Fruentimber” har aldrig getts ut i kommenterade moderna versioner. Utöver de ursprungliga 14 upplagorna tryckta 1755-1824 så finns bara en påkostad faksimilupplaga som gavs ut 1970. Dess källvärde är tyvärr begränsat eftersom det är en kopia av den första upplagan och saknar de senare tilläggen. Att det dessutom finns en tysk och en finsk upplaga är det troligen få som känner till. Utöver praktboken från 1970 har Wargs recept bara återgivits i urval i olika mathistoriska verk. Enstaka recept går att hitta på nätet, ofta i moderniserad form, men ingen verkar ha tagit sig tid att publicera transkriptioner. Tills nu.

Lunds och Örebros universitetsbibliotek har sedan några år tillbaka lagt upp skannade kokböcker. Det från deras skanningar av den femte upplagan som den första transkriberade digitala versionen har tagits. Hela verket finns nu tillgänglig på svenska Wikisource. Med några enkla fritextsökningar vet jag till exempel att vissa fraser helt enkelt inte förekommer. Som ”man tager hwad man hafwer”, som skulle varit den vanligaste stavningen under sent 1700-tal. Det här kan vem som helst bekräfta genom att själv söka i den digitala texten. Varför inte kolla hur du göra både snömosglass till efterrätt eller ”Soija” till söndagssteken? Kanske vill någon göra en informell undersökning om hur ofta socker eller kanel förekom i recept. Det öppnar helt nya möjligheter för vetenskapliga undersökningar av mat under 1700-talet. Versionen på Wikisouce innehåller även interna länkar för recepthänvisningar och det finns tydliga förklaringar för de ålderdomligaste termerna och samtliga äldre måttenheter.

Arbetet med att göra den här typen av källor tillgängliga som digital text är tyvärr ganska lågteknologiskt. Frakturstil är relativt svårt att teckentolka med de flesta teckentolkningsprogram och även Wikimedias mjukvara leder till rätt många fel. Grundtranskriptionen för Warg är klar, men drygt hälften av sidorna behöver korrekturläsas minst två gånger för att anses ”validerade” enligt Wikisource kvalitetskrav. Korrekturläsningen görs med en skannad boksida parallellt, och ny text eller rättningar förs in genom att klicka på ”redigera” och ändra det som behövs. Ändra sedan status på sidan från ”Ej korrekturläst” till ”Korrekturläst” och spara sidan.

Precis som andra Wikimedia-projekt så kan vem som helst bidra. Klicka bara här och välj en sida som inte är markerad gul eller grön. Om bara tio användare korrekturläser två-tre sidor om dagen så är arbetet klart på en vecka! Det finns gott om arbete kvar att göra. Det svenska litterära kulturarvet behöver din hjälp!