Sverige ”följare” i arbetet med öppna data

open_data_stickers
CC0. Foto: Jonathan Gray.

För drygt två veckor sedan skrevs ett blogginlägg från kommissionen, ”European countries are reaping the benefits of Open Data”, om medlemsstaternas arbete med öppna data.

 

Inlägget är optimistiskt! Allt fler länder trappar upp sitt arbete med öppna data, och allt fler länders portaler mognar. Givet förtjänsterna av öppna data – kommissionen har sammanställt trevlig infografik – är det förståeligt att länder trappar upp sitt arbete.

Det finns en till viktig insikt i kommissionens data. Sverige är inte bäst. Faktum är att vi inte ens är bra. I deras sammanställda graf är vi i den sämsta kvartilen. Vi är fjärde sämst när det kommer till mognadsgrad. Marginellt bättre när det kommer till hur mycket data som finns. När det kommer till licenser är vi näst sämst. Den genomsnittliga mognadsgraden för 2015 nådde vi 2016. 2016 har en lång rad andra länder dragit iväg.

I Open Data Index Rank är vi på plats 27. I den svenska dataportalen går det inte att bidra med data, ge feedback på data eller ladda ner dataset. Få studier har gjorts på såväl socialt som ekonomiskt värde, och ingen konsekvensanalys. Kommissionens slutsats är att Sverige är en follower, en följare.

I Sverige lever vi ofta i tron att vi är bäst på digitalisering och modern teknik. Nu har vi svart på vitt att vi faktiskt, när det kommer till öppna data i alla fall, befinner oss bland de sämre.

Digikult för tredje året, nu med kulturministern

Har du frågor om digitalisering av kulturarv? Eller vill du träffa andra som håller på med sånt? Då har du tur. För tredje året i rad är Wikimedia Sverige med och arrangerar konferensen Digikult. Konferensen äger som vanligt rum i Göteborg. I år står Göteborgs Stadsmuseum värd (igen). Datumen är 25-26 mars 2015.

Skillnaden mellan Digikult och många andra sådana här tillställningar är att Digikult fokuserar på hur man ska göra i praktiken. Det blir inga paneldebatter, lösa visioner eller planer som kanske/kanske inte blir av. Programmet är istället fyllt av representanter för organisationer som har gjort något inom området och delar med sig av sina råd och erfarenheter.

Några axplock ur programmet:

  • Huvudtalare är Lars Amréus, riksantikvarie. Riksantikvarieämbetet har, som vi skrivit om tidigare, varit aktiva med digitalisering och kulturarvsfrågor.
  • Jason Scott representerar Internet Archive, som gör ett stort jobb med att digitalisera böcker och mycket annat.
  • Kajsa Hedström pratar om filmarkivet.se och digitalisering av film.
  • Johanna Berg ger en lägesrapport från Digisam och berättar vad som kommer härnäst (enligt det ursprungliga uppdraget skulle Digisam koordinera digitaliseringen i Sverige mellan 2011 och 2015).
  • Suzanne de Jong-Kole från Naturalis Biodiversity Center visar digitalisering på industriell skala.

Dessutom talar Sverker Johansson, den wikipedian i hela världen som skrivit flest Wikipedia-artiklar. Han kommer hålla en föreläsning under titeln ”Kunskapens miljonprogram”.

Moderator är Karin Nilsson, från myndigheten med det enkla namnet Livrustkammaren och Skoklosters slott med stiftelsen Hallwylska museet. Nilsson har tidigare skrivit gästinlägg på den här bloggen.

I år är det extra roligt att kunna meddela att kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke kommer att vara Digikults inledningstalare.

Anmäl dig här. Om du anmäler dig innan den 10 mars kostar det 1800 kr (för 2 dagars konferens, inklusive middag och två luncher). Därefter kostar det 2800 kr.

Vi ses i Göteborg!

[Digikult arrangeras av Västra Götalandsregionen genom Västarvet, Kultur i Väst & Kulturnämnden, Göteborgs kulturförvaltning & Göteborgs stadsmuseum, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Riksarkivet och Wikimedia Sverige, med stöd från Digisam.]

Credit-my-CC – enklare att uppmärksamma någon på att de bryter mot din licens

Credit-my-CC
Credit-my-cc.svg av André Costa [CC BY 4.0]

Att Wikimedia Commons är en gigantiskt resurs för Wikimedia-projekten och att fler bilder stärker resursen ytterligare är något som flera av blogginläggen här redan handlat om. Vad vi väldigt ofta glömmer är att de fria licenserna vi använder på Wikimedia Commons innebär att det även är en viktig resurs utanför Wikimedias projekt. Tidningar, bloggar, TV-program och andra använder dessa bilder med jämna mellanrum just för att Creative Commons-licenserna gör dem så enkla att återanvända.

Tyvärr är det ofta så att press och andra som vidareanvänder materialet missar att ange upphovsperson eller någon annan detalj som krävs av licensen. Även om det blivit betydligt bättre de senaste åren visar en snabb titt på Wikipedia:Bilder från Commons i svensk press att detta fortfarande är fallet.

Detta kanske kan tyckas mindre viktigt eftersom det ändå rör sig om ”gratis” verk. På Wikimedia Sverige tycker vi precis tvärt om, om du släppt ditt verk under en fri licens är ett erkännande och en efterlevd licens den enda ”betalning” du kan räkna med. Vår erfarenhet är att den som valt att släppa sitt verk under en Creative Commons-licens ofta gett detta val mer eftertanke än den som använder © All rights reserved. Att vara tydlig med vilken licens verket har släppts under innebär även att kunskapen om fria licenser sprids ytterligare. Till exempel kan läsaren jämföra med de ”vanliga” bilderna i artikeln och lätt se att i just detta fallet får de exempelvis lov att använda samma bild på sin egen blogg.

Av denna anledning satte Wikimedia Sverige förra året upp ett verksamhetsmål om att ”Bygga ett system för att enklare licensfelanmälningar/uppmärksamma felanvänt material.” Resultatet av detta blev verktyget Credit-my-CC.

I grunden är Credit-my-CC något så enkelt som en uppsättning brevmallar vilka gör det snabbt att författa ett e-post till den som använt ditt verk utan att följa licensen. Kraften i verktyget ligger i att det är kopplat direkt mot Wikimedia Commons så att informationen om verket och skaparen automatiskt hämtas och läggs till. Därmed går det dels betydligt snabbare att hitta rätt information och risken att länkar eller licenser blir fel minskar drastiskt. Skrivningarna är även tänkta att på ett konstruktivt sätt förklara vad Creative Commons-licensen faktiskt innebär samtidigt som den föreslår hur just fallet i fråga kan åtgärdas.

Credit-my-CC skärmdump
Skärmdump av Credit-my-CC. Exempelbilden är Gräsand.jpg av Stenssen [CC BY-SA 3.0].

För att visa hur det går till tänkte jag nedan visa steg för steg hur det praktiskt går till:

  1. Gå till verktyget på tools.wmflabs.org/lp-tools/credit-my-cc/.
  2. Ange filnamnet för det verk ärendet gäller och klicka på ”Kolla!”.
    Du ser nu ruta 1 i skärmdumpen. Vi använder ”Gräsand.jpg” som exempel.
  3. Ange den webbplats (eller var i pappersupplagan) verket användes felaktigt.
    Du ser nu ruta 2. Som exempel anger vi ”http://wikimedia.se/sv/huvudomraden ”.
  4. Om vi vill kan vi sedan ändra i de förifyllda fälten för Erkännande eller Uppladdningsdatum eller ange en beskrivning av verket.
    I vårt exempel väljer vi att skriva in ”en gräsand i vatten” i beskrivningsfältet och lämna de två andra som de är.
  5. Ange sedan vilken brevtyp du vill använda. Du kan välja ett av de tre standardbreven (Glatt, Neutralt, Argt) eller något av de övriga.
    I vårt exempel väljer vi ”Neutralt”.
  6. Tryck sedan på ”Skriv!” så visas brevet undertill. Vil du kolla en av de andra brevtyperna är det bara att byta och sedan trycka på ”Skriv!” igen.
    Du ser nu ruta 3, dvs. hela fönstret.

Vad verktyget inte gör är att skicka e-posten åt dig eller att ta reda på vem det är du ska kontakta. Den gör det däremot enkelt att klistra in texten (inklusive formatering och länkar) direkt i ett mail genom att du helt enkelt trycker Ctrl + c eller ⌘ + c på sidan och sedan klistrar in resultatet i din e-postklient.

Då verktyget är relativt nytt finns det säkert små (eller stora) fel som smugit sig in, om du upptäcker ett får du gärna höra av dig. Likaså får du gärna höra av dig ifall du har exempel på bättre formuleringar, har en alternativ brevmall som du gärna ser inlagd eller helt enkelt är en hejare på att styla till webbplatser.

Och självfallet är vi speciellt intresserade av ifall du får nytta av verktyget, det är bara med den återkopplingen som vi vet om vi gör saker som faktiskt kommer till nytta.