14 september föreslog EU-kommissionen ett nytt upphovsrättspaket. För närvarande är förslagen på remiss bland medlemsländerna, och som en del av det anordnade Europahuset ett panelsamtal med upphovsrättslobbyn, Europaparlamentariker och EU-kommissionens svenska representanter.
Att vi är kritiska mot en rad av förslagen är inget nytt. Krav på licenser för länkar skulle kräva att vi gör om våra verifierbarhetskrav i grunden. Att övervaka varenda redigering med masscreeningstekniker skulle vara komplicerat om man har i åtanke att Wikimediaprojekten får hundratals redigeringar i minuten, och tas den mellanhandsgaranti för plattformar bort som gör det möjligt för Wikimedia att stå som servervärd åt Wikipedia och Wikimedia Commons blir det juridiskt tveksamt hur Wikimedia ens skulle kunna fortsätta fungera (vilket har skrivits om på bloggen tidigare).
Det blev symptomatiskt för kommissionens och intresselobbyns inställning i diskussionen. ”Stora plattformar” likställdes med ”stora multinationella och mycket rika företag”, typ Facebook och Google. De skulle ju ändå ha råd att införa den här typen av system…
Problemet är att Wikimedia, till exempel, som plattform varken kapitaliserar på upphovsrättsskyddat material eller har de stora ekonomiska muskler som kan hålla oss över ytan i det hav av nya regler som kommissionen vill införa.
Vad är då egentligen kommissionens förslag?
Syftet med förslaget är att underlätta övergången till den digitala världen och den digitala inre marknaden, eftersom upphovsrättslagstiftningen inte är anpassad till en digital värld. Det är i sig ingen dålig ambition, och nya upphovsrättsregler har vi länge velat se. Problemet är inte ambitionen i sig, utan resultatet.
Tre saker vill kommissionen åstadkomma:
- Underlättat utbud och tillgång till nättjänster över gränserna.
- Förbättrade upphovsrättsliga regler för forskning, utbildning och integration av människor med funktionsnedsättningar.
- Mer rättvis och hållbar marknad för upphovsmän och presspublicister.
För att göra det första vill man skapa en rättslig mekanism för programföretag som visar innehåll på internet samt underlätta rättighetsinhämtandet genom kollektiva förvaltningsorganisationer i respektive medlemsland. Om det har vi egentligen inga starka åsikter. Vår största kritik rör den andra och tredje punkten.
- Genom ett obligatoriskt undantag från upphovsrättslagstiftningen vill man göra det möjligt för universitet att använda databaser för text- och datautvinning. Wikimedia och Wikipedia räknas inte in i undantaget; i praktiken innebär det att något som vi redan gör genom den här tydligare skrivningen förmodligen inte kommer kunna fortsätta göras. Många användare sammanställer information från databaser för att skapa intressanta artiklar, om geografiska platser och en lång rad andra saker.
- Man vill etablera krav på länklicenser för att stärka presspublicisters ”närliggande rättigheter”. Detta skulle, som sagt, tvinga oss att i grunden omdefiniera våra verifierbarhetskrav, eftersom det innebär att varje artikel där vi länkar till någon presspublicists alster som är nyare än 20 år måste ha ett licensavtal med publicisten.
- Man vill tvinga plattformsägare att ta fram masscreeningsverktyg för att övervaka alla ändringar som görs, för att se till att de följer upphovsrätten och ger rätta licenser. Detta skulle vara i det närmaste ogörligt för Wikimedia. Vi har svårt att se hur vi skulle kunna införa system som övervakar hundratals redigeringar per minut och databaser med 33 miljoner filer. Samtidigt har vi väldigt få fall som bryter mot upphovsrätten, och därför blir förslaget en orimligt stor börda på oss som sida, och alla andra liknande plattformar som uppfyller dagens lagstiftning men inte har starka ekonomiska muskler.
Hoppet står till politikerna
Det blev lite ljusare när de två EU-parlamentariker som var på plats, Max Andersson (MP) och Jytte Guteland (S) tog vid. Max, som sitter i EU:s konstitutionsutskott, som ofta har hand om den här typen av frågor, såg framförallt problemet med närstående rättigheter för presspublicister (länklicenskrav), och Jytte var lite mer vag i vad hon ville uttrycka, men såg problem med en del av skrivningarna.
Det är inte orimligt att upphovsmän får betalt för sina alster (även om folk väldigt gärna i högre grad får använda creative commons-licenser!). Det är inte orimligt att ha system för att se till att upphovsrätten följs, eller att fundera över hur tidningars roll i samhället kan stärkas när digitala medier tar över allt mer.
Det är däremot orimligt att driva igenom förändringar av upphovsrättslagstiftningen som kväver allmännyttan, ideella organisationer och plattformar där tusentals volontärer arbetar för att göra information tillgänglig – fri information tillgänglig.
Eric Luth
Projektadministratör,
Wikimedia Sverige
eric.luth@wikimedia.se