Big Fat Brussels Meeting

big_fat_brussels_meeting_group_photo
Deltagare vid årets Big Fat Brussels Meeting. Aktron, CC-BY-SA 4.0.

Sedan några år tillbaka ägnar Dimi (längst till höger i bilden) dag och natt åt att försöka se till att saker och ting går åt rätt håll i EU, vad gäller de sakfrågor som berör Wikimedia-rörelsen och Wikipedia. Det är en diger uppgift att försöka påverka 751 ledamöter av Europaparlamentet, 28 medlemsländer i rådet eller 28 kommissionärer och deras staber. Ofrånkomligen kommer Dimi behöva hjälp, både att bestämma vad av allt han ska fokusera på, och med att påverka på olika nivåer.

Därför samlas årligen Wikimedianer från europeiska länder i Bryssel för Big Fat Brussels Meeting, och i helgen var det dags igen. Under två intensiva dagar föredrog Dimi vad som händer på upphovsrättsfronten. Dessutom diskuterade vi vad som kan göras på nationell nivå i rörelsens prioriterade frågor, och hur vi bäst genomför våra kampanjer.

Utgångspunkterna är väldigt olika. Britterna dras med frågan om vilken upphovsrätt de kommer ut ur EU med, och om de ens kan vara med och påverka EU i upphovsrättsfrågor längre. I länder som Polen och Ungern kan det istället handla om hur man kan verka fritt i politiska klimat som en del menar blir allt mindre fria (t. ex. EUObserver). I Sverige funderar vi över vad som händer när när tingsrätten dömt klart i målet mot BUS om panoramafrihet, medan fransmännen har svårt att få gehör för tankar om panoramafrihet över huvud taget.

Men oavsett utgångspunkterna är den här typen av möten viktiga för att komma ihåg att vi alla strävar åt samma håll – och att utöver det koordinera vårt arbete för att nå dit. Dimi arbetar som en häst här i Bryssel, och gör ett beundransvärt jobb. Men han kan inte göra allt själv. För att påverka på riktigt behöver vi arbeta på, såväl i Bryssel som i våra respektive hemländer. Efter den här helgen har vi nog alla betydligt mer på fötterna för att kunna driva utvecklingen i rätt riktning, och för att kunna göra med kunskap fritt tillgänglig. Vi åker hem med kunskap om vilka frågor vi behöver driva på hemmaplan, hur vi bättre kan koordinera arbetet mellan Bryssel och respektive land men framförallt vilja att kämpa ännu hårdare för mer fri kunskap.

Kommer EU-kommissionens upphovsrättsregler innebära Wikimedias fall?


Det här inlägget är översatt från engelska, av en artikel från openmedia.org som är skriven av Meghan Sali den 29 september 2016 under en CC-BY-NC-SA-licens: ”Will the European Commission’s copyright rules spell destruction for Wikimedia?”


Utan något undantag för ideella organisationer skulle kraven i EU-kommissionens nya upphovsrättslag på kontroll och filtrering ruinera flera av våra favorittjänster – som Wikipedia. 

EU-kommissionens upphovsrättsdirektiv – fullt av dåliga idéer, eller fullt av de sämsta idéerna någonsin?

Det är frågan som många av oss som kämpar för bättre upphovsrättsreformer ställer oss just nu, efter att kommissionen nyligen har presenterat sitt upphovsrättspaket.

Vi har redan tidigare ingående diskuterat problemen med kommisionens länkskatt – se här, här och här – men lika problematiska är kommissionens förslag för sidor såsom hemsidor som Wikipedia, som har användargenererat innehåll, och den roll som ‘internetpoliser’ som de kommer att tvingas spela om kommissionen är framgångsrik i att få sin vilja igenom.

Just nu har många av den här sortens hemsidor, under nuvarande regler, undantag, och, vilket är ganska vettigt, tvingas inte övervaka alla sina användares aktiviteter. Olyckligtvis kanske det inte är fallet länge till. I kommissionens nya paradigm kommer hemsidor plötsligt hållas ansvariga för att granska användarnas aktivitet, och filtrera innehåll för att få bort innehåll där upphovsrättsbrott kan hävdas.

Se bara följande utdrag från kommissionens nya förslag (egen översättning till svenska, ö.a.):

För att försäkra att alla licensöverenskommelser fungerar bör aktörer som förser tjänster till informationssamhället och som lagrar och ger allmän tillgång till stora mängder av upphovsrättsskyddat material som laddats upp av deras användare vidta tillräckliga och proportionerliga åtgärder för att försäkra skydd av verk eller annat innehåll, genom att bland annat införa effektiv teknologi. Detta krav bör också tillämpas när aktörer som förser tjänster till informationssamhället är berättigade till ansvarsundantaget som ges i artikel 14 i direktiv 2000/31/EC.

Som den framstående upphovsrättsbloggen IPKat har anmärkt kommer inte det här förslaget bara motsäga artikel 15 i gällande upphovsrättslagstiftning (dvs direktiv 2000/31/EC) – utan dessutom har inga försök gjorts av kommissionen att göra cirkeln till en kvadrat och få de två dokumenten att förenas. Kommissionen verkar inte bry sig.

Vad som är än mer chockerande är att direktivet, såsom det är skrivet, inte innehåller några undantag för ideella organisationer. Låt oss exempelvis titta närmre på de möjliga effekter som förslaget kan få på Wikimedia Foundation. De flesta läsare känner till flaggskeppet Wikipedia, uppslagsverket med öppen källkod som för närvarande är internets sjätte mest besökta webbplats. De har även stora mängder användargenererat innehåll, genom ett projekt som kallas Wikimedia Commons. Om Wikimedia tvingas följa det nya reglementet såsom det är skrivet kan de finna sig själva – och alla dess användare – i ett stort dilemma.

Att införa ”effektiv teknologi” innebär en stor börda för vilken onlineplattform som helst, och icke desto mindre för ideella plattformar som inte har massa miljoner att spendera på att utveckla och ta fram sådana system. Förslaget innebär trots allt att alla hemsidor som tillåter användare att ladda upp innehåll måste ta fram dyra robotprogram för att spionera efter upphovsrättsbrott. Vad värre är att botarna inte kommer kunna förstå parodi, undantag för samhällsintresse eller fair use. Det innebär att innehåll du skapar kan tas ner utan anledning: föreställ dig dina videor, blogginlägg och konst raderat så fort du laddar upp det, på grund av en partisk algoritm.

Språket som kommissionen använder för att fördunkla den skamliga idén – ”effektiv teknologi” – är  dessutom vagt, och säger ingenting om vad som kommer att krävas av plattformarna. Förmodligen har man tagit den här approachen eftersom man vid det här laget har lärt sig att man, om man verkligen säger vad man menar, får det hett om öronen.

Som lagstiftningen är skriven idag skulle den innebära en katastrof för grupper som Wikimedia, som är beroende av en på riktigt fri och öppen webb – inte av den sort som det här upphovsrättsdirektivet skulle innebära – för att kunna nå sitt mål om att samla ”all världens kunskap till all världens människor”. Det verkar som att kommissionen, trots att man hela tiden låtsats vara en god vän till upphovsrättsaktivister, sångare, innovatörer och allmänheten, gravt missförstått vad som behövs för att på riktigt föra upphovsrätten in i den digitala åldern.

Med vänner som dessa, vem behöver fienden?

Visste du att det finns ett nätverk av oroade organisationer och individer som arbetar för att bekämpa länkcensur online? Om dessa ‘effektiva teknologier’ oroar dig, se till att du talar ut på SaveTheLink.org

Strindberg och jag har ett otillbörligt upphovsrättsligt förhållande

AT_Strindis
Det här är jag och Strindberg på Dramatens trappa. Bysten (Strindbergs, alltså) är gjord av skulptören Knut Jern. Han dog 1948. Det betyder att den här bilden potentiellt inte är helt kosher upphovsrättsmässigt. Men, låt mig återkomma till det om en liten stund.

2014 stämde BUS (Bildupphovsrätt Sverige) Wikimedia Sverige. Man anser nämligen att vår sajt Offentligkonst.se är ett brott mot upphovsrätten, eftersom det på sajten finns avbildningar av vissa av konstverken. Man kan inte annat än tycka lite synd om de bildkonstnärer vars intressen de säger sig företräda. Med sådana vänner behöver de verkligen inga fiender.

Offentlig konst för tyvärr en anonym tillvaro. Få vet speciellt mycket om den. Den kan vara svår att hitta, eftersom den över tid ofta flyttas omkring. Det tycker vi på Wikimedia Sverige är synd. Själva poängen med offentlig konst är ju att den ska vara just offentlig och tillgänglig. Vi har tagit fasta på den grundtanken och Offentligkonst.se är ett sätt att förverkliga den i den digitala samtiden. Konst är viktigt och berikar människors liv. Det är därför man avsätter offentliga medel för att köpa in och placera konst i vår vardagsmiljö.

Det faktum att man avsätter offentliga medel – dina och mina skattepengar – för inköp av offentlig konst torde rimligtvis vara en garant för att vi också får avnjuta konsten som vi behagar, även vad det gäller avbildning och publicering. Om det nu visar sig att våra skattepengar i själva verket går till någon sorts rent-a-statue-verksamhet, så finns det all anledning att befara att incitamentet att stödja budgetposter för offentlig konst kommer att sjunka betänkligt i framtiden och det gynnar varken bildkonstnärerna eller alla oss andra.

Det är – och har aldrig varit – speciellt lukrativt att vara konstnär. Det finns tyvärr en krass ekonomisk anledning till att föräldrar tenderar att tycka att lille Totte borde bli läkare och advokat, snarare än skulptör eller konstnär. Det är verkligen synd med tanke på hur viktig konst är både för samhället och för enskilda människor. Man kan tycka att samhällsviktiga värv alltid borde belönas bättre ekonomiskt, men tyvärr är det sällan så. Fråga vilken sjuksköterska som helst, så kan hon berätta mer om det.

Ett effektivt sätt att förbättra just bildkonstnärernas möjligheter att försörja sig är att se till att fler människor vet om att de finns, känner till deras arbete och ges möjlighet att förälska sig i det. Ingen konstnär säljer konst osedd. Trots detta väljer alltså BUS, som är självutnämnda hygglon i relation till bildkonstnärerna, att ta till släggan mot ett ickekommersiellt initiativ vars enda syfte är att engagera frivilliga krafter i det ädla arbetet att skapa en en större kontaktyta mellan konst och allmänhet. Det är onekligen svårt att se hur det gynnar de enskilda upphovsmännen. Det är däremot väldigt enkelt att se hur det gynnar BUS vars hela affärsidé de facto går ut på att kräva betalt om och om igen för andras arbete.

Konstnärer ska självklart få betalt och det får de också när kommuner, landsting och statliga institutioner köper in konstverken. Frågan handlar inte om huruvida de alls ska få betalt eller hur mycket, utan om hur många gånger de ska få betalt för samma sak. Det finns många grupper som med all rätt kräver högre ersättning för utfört arbete, men det är faktiskt bara upphovsrättsinnehavare som kan stödja sig på en lag som ger dem rätt att kräva betalt gång på gång på gång för en och samma arbetsinsats. Och inte bara det. Enligt upphovsrätten ska får de betalt i hela 70 år efter sin död. Fundera på det nästa gång någon dånar för att sjuksköterskor strejkar för några kronor extra i månaden.

Högsta domstolen har nu utan någon större omtanke om upphovsmännens verklighet eller vidare konsekvensanalys för samhället i stort valt att gå på BUS linje. Det är ett otidsenligt beslut, som bottnar i att man lever i tron om att Internet inte har hänt, eller åtminstone i tron om att Internet inte har förändrat världen och upphovsrättens villkor i grunden. Belsutet går dessutom stick i stäv med de tolkningar som Europadomstolen förordar i den här typen av mål. Medan Europadomstolen förordar ändamålsenliga tolkningar rotade i den faktiska verkligheten är Högsta domstolen på spaning efter den tid som flytt.

Högsta domstolen vill inte säga något om vilka konsekvenser deras beslut kan få. Det är i sig märkligt eftersom det ligger i sakens natur att Högsta domstolens beslut ger skapar ringar på vattnet genom hela rättsväsendet. Det känns mer än lovligt ansvarslöst att inte kosta på sig en rudimentär konsekvensanalys. Det är sådant som leder till den nu rådande och paradoxala situationen där det är fullt lagligt att ta en bild och sälja den i form av pappersvykort för egen vinning och utan att ersätta upphovsmannen, medan det samtidigt är olagligt att dela med sig av samma bild gratis på nätet.

I brist på konsekvensanalys från HD, så kommer vi nu att gå igenom beslutet i detalj tillsammans med vår advokat och juridisk expertis hos Wikimedia Foundation under de kommande veckorna. Därefter kommer vi att fatta beslut om huruvida Offentligkonst.se ska klippa länken till Wikimedia Commons, Wikipedias bilddatabas där bilderna finns. Rent konkret behöver inget göras förrän Tingsrätten fått beslutet bollat tillbaka till sig och avlagt dom, vilket av allt att döma kommer att ta minst ett halvår. Under tiden ska vi ägna oss åt opinionsarbete. Panoramafriheten är väl värd att kämpa för.

HD:s beslut kan få allvarliga konsekvenser i en tid då alla har en smart telefon med utmärkt kamera och enkla delningsmöjligheter i fickan. Nu får du inte längre ta en selfie med den fantastiska och på initiativ av Marie-Louise Ekman uppförda statyn av Margaretha Krook utanför Dramaten och dela den på Twitter. Du får inte heller fotografera dina kompisar på Götaplatsen med Carl Milles magnifika Poseidonstaty i bakgrunden och lägga upp bilden på Facebook. Om du nu ändå skulle drista dig att göra något av detta, så har du potentiellt brutit mot upphovsrättslagen och kan lagföras.

Beslutet kommer dock inte bara att påverka de som aktivt väljer att fotografera offentlig konst. Det faktum att vi i Sverige är lyckligt lottade och har mycket konst i det offentliga rummet gör att det på vissa platser efter Högsta domstolens beslut i princip är helt omöjligt att alls ta några bilder utan att den offentliga konsten slinker med på ett hörn. På dessa platser innebär beslutet i praktiken ett fotograferingsförbud om man har för avsikt att dela sina bilder digitalt. Det är en omöjlig ordning, som vi måste komma bort från.

BUS, å sin sida, påstår att de bara är intresserade av att stoppa kommersiella aktörer och inte tänker ge sig efter privatpersoner som instagramar selfies med offentlig konst i bakgrunden. Det är också märkligt, eftersom Wikimedia Sverige inte är en kommersiell aktör, utan en ideell allmännyttig förening. De har alltså redan brutit sitt eget löfte. Något annat vore något av ett trendbrott vad det gäller den här typen av upphovsrättsmål. Man börjar med större aktörer och arbetar sig sedan vidare ner i leden. Vilket för mig tillbaka till den där bilden av Strindberg och jag på Dramatens trappa.

Juryn har visserligen inte sagt något om huruvida man får ta med sig hunden in i himlen än, men det råder ingen tvekan om att upphovsrätten glatt följer med till livet efter detta. Skulptören Knut Jern dog 1948. Det betyder att det är två år kvar på hans upphovsrätt. Exakt hur Knut tänker spendera pengarna om BUS väljer att gå efter just den här enskilda individen vet jag inte, men jag gissar att deras huvudfokus inte är Knut Jern utan de 20% av den ekonomiska kakan som tillfaller dem om de lyckas krama pengar ur någon, i det här fallet mig.

Ju mer jag tänker på alltihop, desto mer övertygad blir jag om att gårdagens mest initierade kommentar om hela debaklet kom från Wikimedia Sveriges 14-årige praoelev, Esias: ”Men, offentlig konst tillhör väl alla?” Ja, exakt så borde det sannerligen vara. 

Anna Troberg
Verksamhetschef
Wikimedia Sverige

Matnyttiga länkar:

Högsta domstolens beslut.

Wikimedia Sveriges pressmeddelande om HD:s beslut.

Wikimedia Foundations kommentar.

Tidslinje över målet.

The Guardian: ”Wikimedias free photo database of artwork violates copyright court rules.”

DN: ”Brottsligt att sprida bilder av offentlig konst på nätet.”

EXP: ”Alla förlorar på tvisten om offentlig konst.”

SvD: ”Vi får allt mer bisarra inskränkningar i rätten att fota.”

SVT: ”Brottsligt att sprida bilder av offentlig konst på nätet.”

IDG: ”Att sprida bilder på offentlig konst är upphovsrättsbrott.”

NyTeknik: ”HD ger konstnärer rätt mot Wikimedia.”

Kamera & Bild: ”HD: Olagligt att avbilda offentlig konst och sprida på nätet.” 

The Local: ”Wikimedia breaks copyright with pics of public art.”

Omni: ”HD går på BUS linje.”

Hittar du fler länkar, så släng in dem i en kommentar. Tack på förhand!