Digitalisering av kulturarv – konferens på Cypern

 

euromed_20162c_best_short_paper_award_01
John Andersson mottar pris för bästa korta artikel. Foto: EuroMed 2016, CC-BY-SA 4.0.

Det händer mycket runt digitalt bevarande av kulturarvet. Det var tydligt under konferensen EuroMed 2016 som jag deltog på under vecka 44. Där presenterades de senaste initiativen runt hur kulturarv kan digitaliseras och nå ut till allmänheten genom 3D-modeller, avbildas med drönare och satellit, öka förståelsen genom länkad data, hur digitalt material kan möjliggöra restauration av skadat kulturarv och mycket annat.

Konferensen var i Cypern vilket var trevligt bara det (om än med en fruktansvärt lång flygresa med tre mellanlandningar för att hålla priset till en rimlig nivå). Men ännu trevligare blev det när jag dagarna innan avresa fick veta att artikeln som jag presenterade på konferensen, “Reaching the world through free licenses and Wikimedia’s crowdsourced platforms”, som handlar om vårt projekt Kopplat Öppet Kulturarv blivit mycket väl mottagen. I tävlan mot 502 andra inskickade artiklar fick den i en av de tre tävlingskategorierna priset “Werner Weber Best Paper Award for SHORT Paper”! Det innebar att vi fick mycket synlighet på konferensen och både höll en presentation inför ca. 70 åhörare, hade en affisch om projektet hängande vid ingången, fick en artikel publicerad och fick ta emot ett fint diplom.

Som en direkt följd av deltagandet på konferensen har flera personer som är experter på digitalt bevarande från hela Europa nu fått en introduktion till Wikimedias arbete, vi har blivit erbjudna att delta i arbetet med ansökningen för ett stort EU-projekt om kulturarvsdata, och en lösning på hur vi kan hantera 3D-objekt på Wikipedia (i webbläsaren) kan vara närmare en lösning. Och jag fick en trevlig d-vitamin dos vilket blir nyttigt i vintermörkret.

Arbetet i projektet fokuserar nu på att ladda upp mängder av historiska bilder på världens kulturarv, på att få tag på mer data om skyddat kulturarv från olika länder och att anordna en fotoutställning som visar kulturarv som är hotat på något sätt. Det finns massor att göra och all hjälp är välkommen!

Om du är nyfiken vad artikeln handlade om, så var artikelns abstract följande: “Wars and disasters, negligence and poor maintenance mean that much of our immovable cultural heritage is at risk of being lost forever. Interest and knowledge is needed to avoid its destruction. The Connected Open Heritage project will work to gather as much information as possible about cultural heritage from countries all over the world and connect it in a standardized and structured form on Wikidata, a project that is operated by the Wikimedia movement. It will connect the structured data with historical images from digitized collections from archives and museums and with freely licensed modern images and other types of media gathered by volunteers and other organizations. The Connected Open Heritage is a project by Wikimedia Sverige, UNESCO, Cultural Heritage without Borders and Wikimedia Italia, and financed by the Culture Foundation of the Swedish Postcode Lottery.”

 

John_Andersson_2015_(cropped_2)

John Andersson
COO, Wikimedia Sverige

 

 

 

500px-coh_poster_slutgiltig_02-svg
Affischen som hängde vid ingången. Av John Andersson, CC-BY-SA 4.0.

En stolt datavaktmästare för hotat kulturarv

Mattias Östmar datavaktmästare på hack4heritage

När jag såg tjänsten som utvecklare för projektet kopplat öppet kulturarv i mitt flöde var jag inställd på att fortsätta frilansa som data scientist, men mer och mer för samhällsnyttiga och kunskapsintensiva institutioner som universitet och skolor. Men vad var detta för en fågel egentligen?

Att sprida kunskap fritt med Internet och öppen mjukvara som främsta verktyg var en självklarhet för mig och flera av mina skarpaste vänner hade talat sig varma för wikimedia, men själv hade jag i princip inte använt verktygen för att redigera och skapa innehåll och kulturarvssektorn var jag helt ny inför. Jag läste på och blev snart övertygad om att om universitet och minnesinstitutioner uppfunnits idag hade det sett ut som wikirörelsen. Ju mer jag såg desto mer fascinerad blev jag både filosofiskt, kulturellt och praktiskt – en upplevelse som fortsätter varje dag på jobbet!

Känslan av att wikirörelsen är den främsta moderna kunskapsplattformen i kombination med att få arbeta med att rädda åtminstone minnet av kulturarv utsatt för förstörelse ger en känsla av hedersuppdrag jag inte varit bortskämd med i marknadsföringsvärlden där jag oftast befunnit mig. Från mitt perspektiv som mycket intresserad av framsteg inom maskininlärning för analys av naturligt språk är det även extra kul att veta att Wikipedias fria innehåll i sin tur är en integral del  i nya metoder inom artificiell intelligens.

För mig är varje dag på kontoret som att stiga in i en överväldigande och till stora delar förvirrande värld – långt från prydliga rader av böcker och stillsam överblickbarhet. Hur hittar man? Hur vet en vem som göra vad? Dessutom är wikimedias tekniska plattformar, som en av Internetålderns äldsta stora framgångsrika projekt, en märkvärdig blandning av cutting-edge teknologier såsom  grafdatabasen wikidata och åldrad kod och syntax som känns främmande för mig som lärt mig programmera i de senaste årens tekniska miljö.

Om den tekniska miljön i detta gigantiska mänskliga projekt delvis är ålderdomlig så är kulturen det rakt motsatta. Ingenstans har jag sett ett så framgångsrikt och välfungerande exempel på att nätverkssamhällets kultur och värderingar av öppenhet, delande och självorganiserade grupper inte bara är en vacker idé i framtidsspanarnas böcker och föredrag, utan finns på riktigt.

Praktiskt då? I mitt arbete som utvecklare har jag hittills främst ägnat mig åt att hjälpa så kallade GLAM-institutioner (Galleries, Libraries, Archives and Museums) med massuppladdningar av bilder på arkeologiskt intressanta byggnader i krigsdrabbade områden i världen. Projektet Kopplat Öppet Kulturarv som bekostar min tjänst, syftar till att på många olika sätt bidra till att digitalt kulturarv från hela världen tillgängliggörs under fria licenser i stor skala globalt. Hittils rör det kulturarv från Syrien, Palestina, Georgien, Mali samt Bosnien och Hercegovina, områden där kulturarv riskerar att förstöras antingen på grund av krig, fattigdom eller klimatförändringar.

Projektet innefattar också att flytta metadata om ungefär 1,5 miljoner bilder på monument som klassats som kulturarv från över 50 länder till den moderna länkade databasplattformen Wikidata. Den unika omfattningen på den bildsamlingen är en anledning till att UNESCO, FN:s organ med uppdrag att verka för fred och säkerhet genom främjande av internationellt samarbete inom utbildning, vetenskap och kultur, är en samarbetspartner i projektet.

Det praktiska arbetet är, liksom det mesta man gör inom data science,  namnet till trots oftast helt o-GLAM-oröst (höhö). Precis som en vaktmästare på ett fysiskt bibliotek eller museum använder en uppsättning verktyg för att vårda och flytta dyrgripar mellan utställningsrum, är det datavaktmästarens arbete att med så liten inverkan som möjligt på material som tagits fram av kunniga författare, fotografer och andra innehållsskapare, se till att  tillgängliggöra det helst i bättre skick än det kom. Inte sällan sker arbetet även på natten, precis som på institutionerna.

Mitt specialintresse för textanalys kommer också väl till pass för att putsa och städa i de metadata-filer som kommer från fackexperter eller arkivpersonal från olika länder som behöver standardiseras och tvättas rena från mänskliga och maskinella fel och brister. Det finns exempelvis en oändlig variationsmöjlighet i hur två olika personer beskriver ett fotografis innehåll även om de är överens om att få med platsen, byggnaden och datumet då bilden togs. Att hjälpa till i arbetet med att beskriva och kategorisera så att bilder blir lättare att hitta och använda för forskare, fackexperter och allmänheten är själva hjärtat i datavaktmästens roll. En rolig del i jobbet är att utvinna nyckelord ur ostrukturerad text med datoriserad textanalys.

För att lyckas som datavaktmästare behöver man förstås ha god kännedom om olika programmeringstekniker för att läsa in, bearbeta och omforma datafiler. Men minst lika viktigt är att förstå hur de tusentals involverade volontärerna i wikimedia-rörelsen arbetar när de skapar bland annat världens största uppslagsverk, Wikipedia, med hjälp av datan.

En ren bonus är att reseracharbetet ibland leder till fascinerande kulturhistoriska insikter, som att Ummayadmoskén i Damaskus har en minaret döpt efter Jesus genom vilken han förväntas nedstiga innan den yttersta dagen för att bekämpa antikrist i det slutgiltiga slaget, enligt muslimsk tro. Bara en sån sak!

Sverige ”följare” i arbetet med öppna data

open_data_stickers
CC0. Foto: Jonathan Gray.

För drygt två veckor sedan skrevs ett blogginlägg från kommissionen, ”European countries are reaping the benefits of Open Data”, om medlemsstaternas arbete med öppna data.

 

Inlägget är optimistiskt! Allt fler länder trappar upp sitt arbete med öppna data, och allt fler länders portaler mognar. Givet förtjänsterna av öppna data – kommissionen har sammanställt trevlig infografik – är det förståeligt att länder trappar upp sitt arbete.

Det finns en till viktig insikt i kommissionens data. Sverige är inte bäst. Faktum är att vi inte ens är bra. I deras sammanställda graf är vi i den sämsta kvartilen. Vi är fjärde sämst när det kommer till mognadsgrad. Marginellt bättre när det kommer till hur mycket data som finns. När det kommer till licenser är vi näst sämst. Den genomsnittliga mognadsgraden för 2015 nådde vi 2016. 2016 har en lång rad andra länder dragit iväg.

I Open Data Index Rank är vi på plats 27. I den svenska dataportalen går det inte att bidra med data, ge feedback på data eller ladda ner dataset. Få studier har gjorts på såväl socialt som ekonomiskt värde, och ingen konsekvensanalys. Kommissionens slutsats är att Sverige är en follower, en följare.

I Sverige lever vi ofta i tron att vi är bäst på digitalisering och modern teknik. Nu har vi svart på vitt att vi faktiskt, när det kommer till öppna data i alla fall, befinner oss bland de sämre.